Nu lägger jag studierna åt sidan för en period och önskar alla en underbar jul och gott nytt år!

Min kusins kreativa öga har uppmärksammat något magiskt på nätet...

Klicka här och njut av julens magiska under! :)

Lärare idag bär på ett mycket större ansvar än gentemot många år tillbaka. Man kan se en lärare som en ”alltiallo” som tillges ett flertal olika positioner; inte bara är vi pedagogiska vägledare, kunskapsförmedlare, vi är också mentorer, psykologer, kuratorer, auktoriteter, ledare, undervisare, utbildare...listan kan göras oändligt lång!

Många författare, forskare och politiker ifrågasätter ofta lärares kompetens idag. Om lärare har tillräckligt med kunskap för att möta alla dessa olikheter hos barn de möter varje dag. När jag talar om barn i svårigheter talar jag om både barn som befinner sig i svårigheter och barn som blir utsatta att hamna i problematiska situationer. Oftast använder man uttrycker "barn med [...] problem" men vad är det egentligen för problem vi vill understryka här? Och är det egentligen något "problem"? Därav jag väljer att uttrycka mig såsom: "barn med ....tex. socioemotionella svårigheter" istället för problem. Visst kan det finnas ett problem i det hela, men genom att blottlägga detta riskerar man inte då att stämpla detta barn? Vi som lärare har idag ett makt-ansvar, månhga människor finner det olovlig att tala "öppet" om just makt, men det är oerhört viktigt!

Om jag då istället tar upp "barn som vi bekymrar oss för/om". Här är det ju stor vikt av att ifrågaställa oss vilka barn är det som vi uppmärksammar, vilka barn väcker en så att säga "bekymring"? Ansvarsområdet är enormt, lärare har ett ansvarstagande att inte bara förmedla vilken syn på barn man har, utan också på utveckling och relationen där emellan. Betydelsefulla vuxna är något barn inte kan få för mycket av! Läraren måste först och främst se sin egen relation till barnet, och det är också ett oerhört viktigt redskap i det hela, där man som lärare har förmågan att se sig själv och ta ett aktivt ansvar för "vårt bidrag" till denna viktiga relation, har man denna förmåga, har man också goda utgångspunkter att arbeta vidare med. Lärare idag måste bli mer medvetna över deras ansvar och dess möjligheter vi faktiskt har att stötta och vårda alla barn i deras utvecklingsprocesser.

Se videoklippet, bli "inspirerad", utmana din roll som pedagog/lärare och gå ut där och gör ett fantastiskt jobb! För det är vad ni är, ni unika och otroliga!

Titta på videoklippen! Försök ta in informationen i huvudet och låta det vara kvar där!

Tänk på vad du postar på nätet, om bara så en liten text, en bild, vad som helst. Det du lägger upp på internet kommer aldrig att försvinna! Jag vill sprida detta vidare, anledning till detta är för att jag själv vet, jag har själv laddat upp en del bilder under min tonår som jag inte är så stolt över idag och oavsett hur mycket man "raderar" kommer de alltid finnas spår av dem kvar. Jag vet att det inte alltid kan vara så uppenbart när man är i en viss ålder, eller en viss period...Men enda enda liten oskyldig bild (från ditt håll) exempelvis en utekväll med dina vänner, detta kan ge mycket konsekvenser senare i livet, och kan misstolkas till max från en tredje part! Så tänk innan du laddar upp!

Hur skulle du reagera om du fick en vänförfrågan på Facebook från din ofödde son eller dotter?

Ett brasilianskt kondomföretag har kommit på en marknadsföringsidé som verkligen sticker ut – men som också bryter mot Facebooks regler. Företaget anser att detta är ett "sött" sett att reklamera deras företag på? Mannen som har uppmärksammat detta är Leonel Marjavaara, som bloggar för DN.se (LEONELS GULDKORN). Detta skriver han på sin blogg:

Kondomtillverkaren Ollas nya reklamkampanj går ut på att de slumpmässigt väljer ut män på Facebook och skapar en profil med samma namn men med tillägget ”Jr”. Sedan skickar de en vänförfrågan till ”pappan” som med all säkerhet går in på sin bebis profil där han får se en länk till företagets hemsida. Samt texten ”Avoid surprises like this one. Use Olla condoms”.

AdVerve ifrågasätter en annan tänkvärd sak med kampanjen: varför skulle ditt barn uppmuntra dig till att hindra honom från att bli till? ”Weirder than getting a FB add from your hypothetical baby: said baby encouraging you not to conceive it. There’s something wrong with this picture, but I’m not gonna look too closely because ideas are the devil’s workshop.”

Mina tankar:

Man fokuserar på det som avviker, men allt är föränderligt, normerna ändras och vi anpassar oss efter ”nya” normer. På vilket sätt är vi olika? Är vi egentligen så olika? Ingemar Emanuelsson påstår sig säga att det finns en kurva där en normalitetsfördelning målas upp. Det är en spegling av hur olika vi är, en fördelning av vad som är normalt. Oavsett, så finns det alltid ett värde, en gräns på vad som är medelvärdet av "normalt". Men det genomsnittliga är inte alltid det som är det normala. Vi skapar oss ett idealbarn utifrån organisationernas mål och värderingar. Brodin och Lindstrand (2004) tar upp detta, att normalitet ses som något önskat, medan avvikelse tas som något negativt, mindre värdefull eller oönskad. Det är inte fel på dessa "stökiga" barn. Man måste bara förhålla sig på ett annat sätt. Men ska vi sätta in insatser, så förstår vilken panna som helst att krutet måste läggas under deras uppväxttid. Att ändra på undervisningen, ändra miljön, istället för att lägga fokus på detta istället för att leta barn i behov av särskilt stöd eller barn med diagnoser. Det är inte alltid säkert att frågan eller problemet ligger på detta barn. Mycket av problemen kanske hade kunnat avrättas genom att tillföra en annan sorts utbildning, pedagogernas kompetens, omgivningen, undervisningen och organisationen. Det är viktigt att ta del av elevers tankar, erfarenheter och idéer och få denne att känna sig som en meningsfull individ. Kunskap skall alltså kopplas till individens egna erfarenheter och förutsättningar. Vad är egentligen viktigast, att man vet när Gustav Vasa dog eller hur man ska bemöta andra människor? Börjar man tvinga in alla barn i en och samma mall. Att alla ska vara på ett visst sätt. Att skapa en slags standard för vad som är "normalt" och vad som inte är det... det är fruktansvärt riskfullt och oansvarigt när det kommer till barn. I förskolan ”passar alla in”, även om ett visst barn avviker så fokuseras detta mer då barn kommer upp i grundskolan.

(Ta gärna detta i beredskap, att jag har specialpedagogiken bakom mig som ämne, vilket man kanske lätt kan urskilja, därav jag intar ett sådant perspektiv till normalitet då jag skriver).

Ja! Det förstår jag, detta gör mig också hysteriskt upprörd. Min syster tipsade mig om detta videoklipp för ett tag sedan och tyckte att jag skulle lägga upp den på bloggen, men jag "tappade" bort den... Men här är den nu, och ja, vad ska jag skriva? Det är helt absurt att människor bara kan gå förbi! Jag bär inte på sådana principer och värderingar inom mig att jag bara skulle ignorera och fortsätta gå. Jag vet inte, har människor inte hjärta? Bär de inte på empati? Nja, jag tror nog inte fallet är så riktigt, det handlar om vad för normer människor i landet egentligen bär på, det är andra regler och värderingar som kopplar samman till varför människor agerar som de gör, man vet ju inte riktigt vad som har hänt här! Och då menar jag hur folk egentligen tänker?! jag försöker inte på något vis ta parti eller beskydda detta handlande, men från mitt håll ser jag det givet att det är flickan som är offret, men kan också vara männen som körde över? Allt kan ses från två perspektiv. Kanske är folk rädda och så fega för att agera? Men detta utgör ändå inte i min vildaste fantasi hur man kan låta detta hända?!!! Bromsa bilen? Gå ut och se till att flickan är okej och ta på dig skulden och konsekvenserna!! Alla människor felar, men att rätta till sina misstag är det medmänskliga att göra i detta fall! Och ännu mer upprörd blir man mot slutets gång av klippet då flickan verkligen fått allvarliga skador för resten av sitt liv! Nej, jag klarar inte av sådana här klipp! Usch!