En aktivitet jag höll i samband med kursen LKF 210 - Barns kommunikation och skriftspråkande

 

”Vet ni vad jag hittade utanför dörren när jag kom i morse?” inleder jag. Jag visar upp ett ihoprullat brev. ”Det stod, till barnen på avdelningen Blåbäret.”. Barnen blir exalterade och nyfikna. ”Får vi öppna det?” frågar Viktoria. Jag räcker över brevet till Viktoria som knyter upp snöret och rullar ut brevet, hon kollar på mig samtidigt och ger tillbaka brevet till mig. ”Är det någon som vill läsa det för oss?” frågar jag. Daniel: ”Jag vill! Jag kan!” Daniel börjar läsa inledningen, stannar upp lite och säger sedan: ”Nej, jag kan inte.” Jag: ”Jodå, försök”. Han börjar läsa inledningsvis: ’Ohooj, arrgg’. Barnen kommenterar att det måste vara från en pirat. Daniel läser vidare en stund, ”den som läser detta brev, får lova och svära att inte ge ut denna information till någon” men ger sedan brevet till mig. Vi sätter oss så alla kan se och jag läser brevet för dem.

– Från början var jag bara en vanlig sjöman, men en dag blev mitt fartyg attackerat av pirater! Dem tog allt dem kom åt… Dem gav mig sedan två val: att antingen döda mig eller att jag själv skulle bli pirat. Viktoria reagerar starkt och blir rädd, jag försäkrar mig för henne att detta är en snäll pirat. – Så idag lever jag som pirat. Harr harr harr!” ”Jag tror inte på pirater” säger Elvir. ”Men kanske om jag ser skeppet så kanske jag gör.” – Många blev frivilligt pirater förr, men inte jag. Som pirat hade man möjligheten att bli rik, kanske därför piratlivet lockade många. Det fanns även dem som slutade sina dagar med galgen! Både Daniel och Elvir uppmärksammar texten: ”Och på plankan” säger Daniel. Elvir talar om att man förr hängde snören runt folk huvud, så fick dem hänga där och tänka igenom vad de nu hade gjort.

– Min hemlighet till er är att det finns en skattkista gömd! Min familj ägde marken för jättelänge sedan där ni har er förskola idag. Det jag vill ha i utbyte är att ni skriver ett brev tillbaka och skickar till mig och berättar vad ni tycker om att göra på förskolan, detta kommer jag att låsa in och spara i mitt hemliga piratarkiv. När ni har gjort detta kommer ni att få en skattkarta av mig! Barnen börjar genast tala med varandra med entusiasm. ”Men Sandra, hur ska vi skicka det här brevet till piraten då, så att han får den?” frågar Elvir nästan plågad. Jag: ”Ja, hur ska vi gå tillväga?” ”Med flaskpost!” Elvir springer och hämtar en plastflaska som han hittar i köket. ”Men vi kan inte slänga den ute nu, då blir papprena blöta och fryser fast” säger Daniel. Hur ska piraten få brevet då? frågar jag barnen. ”Om vi slänger ut den genom fönstret, så kanske han hämtar den på kvällen när han åker förbi med sitt skepp.” säger Elvir. Vi diskuterar alla tillsammans och trixar lite med flaskposten. ”Men hallå, alla breven får ju inte plats i flaskan” utbrister Amanda. Barnen hjälps åt med att klippa av toppen och Viktoria knyter breven med snöret som de fått av piraten. Till slut kommer vi överens om att jag ska posta den i brevlådan på vägen hem.

Nu börjar det som barnen väntat ivrigt på, skattkartan! Barnen springer genast och letar, två flickor bestämmer sig för att inte delta vidare i aktiviteten, utan vill göra något annat. Jag och de tre resterande barnen går och söker efter ledtråden som ska finnas gömd i ett rum. De finner en lapp med hjälp av en ledtråd, på lappen finns en fisk och en fågel målad, med en kryss i mitten. Barnen listar genast ut att detta innebär, fågel, fisk eller mitt emellan. ”Vart är krysset markerat” påminner jag dem, då de svävar ut. De finner ett brev gömd i en bok, i brevet finner de ytterligare en ledtråd. – Skepp å hoj! Skattkistan finns gömd på ett ställe där vattnet rinner… Barnen letar, springer till tvättstället, kollar under kranarna, till slut finner dem det de har letat efter! ”Får man behålla detta?” frågar Daniel. Jag: ”Ja, det är ju vår skatt, det är vi som har hittat den.” Barnen viskar och kommer överens om att ingen ska få veta detta, inte ens mamma och pappa, detta skulle förbli deras lilla hemlighet.

Barnens teckningar och brev =)

Anledningen till att jag benämnt detta olika är utifrån vad barnen själva talat om, t.ex. Viktoria påstod att hennes var både ett brev och en teckning, medan Elvir mycket rakt sa att hans var ett brev.

Håller den här situationen öppen för tolkning och diskussion och skriver därför ingen analys :)

Böcker – kategorier:

Pekbok – ingen berättelse

Bilderbok – ord och bild

Bildberättelser – helt utan ord eller ytterst få ord, mest bilder

Illustrerad småbarnsbok – talar för sig självt

 

1. ATT LÄRA BARNET BEHÄRSKA SPRÅKET

2. ATT ORIENTERA BARNET I TID OCH RUM

3. ATT ORIENTERA BARNET SOCIALT, DVS BYGGA UPP ÖNSKVÄRDA FÖRESTÄLLNINGAR

OM DEN ENSKILDES FÖRHÅLLANDE TILL SIN OMGIVNING

 

Att barnlitteraturen och läsning för yngre förskolebarn är viktigt för att bygga barnens utvecklande förmågor är inte direkt en nyhet. Forskning som gjordes på 1970-1980-talet synliggjorde barnens språkliga fenomen kring skriftspråkande och att dessa områden kan ugöra en riskfaktor till att senaste komma att utveckla läs-och skrivsvårigheter. Detta menar alltså Clays och andra forskare att barn allmänt verkar dra fördel av tidigt möte med skritspråk. (Eriksen Hagtvet, 2004)

Pedagogen måste ha en god teoretisk kunskap för att kunna möta det praktiska på ett teoretiskt reflekterande och kreativt sätt. Pedagogiska åtgärder bildas i mötet mellan barnet, pedagogen och aktiviteten. Det är med respekt för det unika i de pedagogiska ögonblicken, att kvaliteten också möts och bestäms av bland annat pedagogens teoretiska kunskap och av hans eller hennes förståelse för barnets behov.

När barnen tex. ska knäcka den alfabetiska koden. Talen kan då indelade språkljud (fonem) som kan kopplas till bestämda bokstäver och bokstavskombinationer (grafem).

Att intelligens av något slag skulle vara avgörande för att barn skulle utveckla sig som tidiga läsare är ej faktum. Att barnet helt enkelt ”vara helt ointresserad” av att lära sig läsa vid en viss ålder. Helt avgörande är emellertid socioemotionella faktorer hos barnet, omgivningen engagemang och metoder, och samspel mellan barnets förutsättningar och de vuxnas påverkan. Pedagoger kan skapa motivation, men de kan inte göra mycket åt bristen av koncentration och motivation.  För att ge en positiv effekt, ska stimuleringen väcka barnens intresse. Om stimuleringen inte ”fångar” barnen, bör man antagligen välja en annan didaktisk infallsvinkel eller helt enkelt göra någonting annat under en period.

Barnet förväntas dels att utforska miljön utifrån sina egna behov, intressen och nyfikenhet, dels att anpassa sig, ta till sig och bearbeta de normer och värderingar som är grundpelarna i vårt samhälle.

Konstruktivistisk syn

Barnet lär sig bäst när det aktivt handlar och utforskar. Kunskapen går "genom handen till huvudet."

Den vuxne har ansvar för att ge kunskap och erfarenhet till barnet på ett sådant sätt att pedagogisk verksamhet förankras i det enskilda barnets intresse och behov. Att ha en uppfattning om barnets lärandestrategier.

Utvecklingen "går inte först" och skapar förutsättningar för lärande, utan utvecklingen sker efter undervisning och lärande och är därmed beroende av pedagogiken.  Piaget fokuserar på dialogens betydelse för att kunna utforska världen.

Fonologisk teori: "Man säger ljuden och skriver dem"

Tex. "ESTEOER BEÅTE" (en stor båt)

(Namnen på barnen är fingerade)

Bok: Tigris hemliga vän av Lars Rudebjer
Kristina (4:0 ) ber mig att läsa en bok, Nala (2:5)* sitter bredvid.  *Detta står för barnens antal år och månader...

Jag börjar läsa om Tigris och hans vän Hoppsan som är en känguru, att Tigris är en tiger ser jag här inte ett måste att uttala mig om detta, då det tyder på att det är ganska uppebart, men kan ändå nämna det. Tigris och Hoppsan brudar leka vid en bäck.

Nala: "Det finns hajar där"

Jag: "Finns det hajar där?"

Kristina: "Nä, det finns det inte...

Nala: "Jo, kanske!"

Kristina: "Men det är inte havet, vad är det?"

Jag: "Ja, vad är det?" (kollar på texten och bilderna) "Vad tror ni?"

Nala: "...jag vet inte"

Jag läser om en mening ur texten, "varje dag leker de vid bäcken, med sina båtar..."

Jag: "Det var en bäck...men det kunde ju varit ett hav, en sjö eller en liten å."

Nala: "Ah, för den har ett litet vattenfall"

Jag läser vidare...barnen "tappar koncentrationen" av boken och börjar tala om annat som vad de har på sig för kläder, jämför färger med varandra osv. Jag slutar läsa och deltar i samtalet och inväntar. Barnen säger till slut: "fortsätt läsa". Vännerna i boken blir ovänner och barnen kollar i boken och kommenterar:

Nala: "Kolla hans min, vad arg han ser ut"

Kristina: "Nä, han ser ledsen ut"

Samtidigt som jag läser följer jag meningarna med fingret. Detta snappar Kristina upp och gör likadant med fingrarna. Jag läser och vi samtalar om vänskap och att skriva. I boken skickar Tigris en flaskpost. Varför man skriver och varför det är bra att kunna skriva. Barnen kopplar detta till boken.

"Skriva brev" säger barnen.
Jag: "Varför skriver man brev?"
Nala: "För att skicka med flaskpost"
Jag: "Har ni skrivit brev någongång?"
Kristina: "Nä, men mamma och pappa och mormor"

Bokens slut närmar sig och Tigris och Hoppsan blir vänner igen.

MINA TANKAR/SAMMANSTÄLLNING:
Även om detta var ett spontant och på barnens initiativ kunde jag ändå spontant och genomtänkt ställa motfrågor. Barnen kopplar till sina erfarenheter. Nala tänkar på hajar när hon såg bäcken. Kristina har andra erfarenheter och håller inte med Nala. De diskuterar om det en stund. Jag frågar barnen vad vattnet är för något. Jag kopplar till texten och pekar samtidigt på både bild och text. "Enligt boken är det en bäck" säger jag. Det finns ett rätt svar utifrån boken. Men jag försökte visa på att det inte behöver vara så och att man inte alltid behöver hålla med (Självständigt, demokratiskt och kritiskt tänkande, Lpfö 98) Jag har inget krav på att barnen skulle vara 100% uppmärksamma på boken och det jag läser, utan stannar upp, lyssnar på deras konversation och låter de prata. Det viktigaste var att barnen skulle känna att de fick uttrycka sig. Kristina märker att det finns en baktanke med att man "läser något"... Hon förstår att dessa tecken står för något. Det var svårt att veta om det skrifspråkliga fanns där, men en liten utvecklande läsförmåga tror jag båda flickorna hade. Dem har dock ej knäckt den skriftspråkliga koden än. Kristina visar att hon har erfarenhter om hur man skriver brev och varför, Nala kopplar sina erfarenheter till skrift genom bokens handling. Boken handlar om vänskap och detta summerar uppfattningen jag fått av förskolans avdelning, vilket man arbetar mycket med att vara en bra kompis, att förstå kompisen och vara snäll mot varandra. Kristina delar med sig om bråk till syskonen, jag delar med mig av mina erfarenheter av syskonbråk. Vi blir sedan avbrutna av en pedagog. Barnen går iväg till sin avdelning.