Denn fråga ställer Klas Sandell i boken Utomhusdidaktik.

Utomhuspedagogik är så mycket mer än utflykter eller temadagar. Det handlar om att använda närmiljön som läromedel och ”klassrum”.

Utomhuspedagogik handlar om att flytta lärandet från den invanda, traditionella klassrums- ut till naturen, kulturlandskapet och samhället för direktupplevda, äkta inlärningssituationer. Utomhuspedagogiken är tematisk och ämnesöverskridande, du kan tillämpa den inom alla ämnesområden. Det jag skapat mig en klarare blick över är just att uppmärksamma andra arenor än klassrummet för lärandet. Att aktivt intressera sig för något område som kan berika individen och tillvaron också utanför skolan. (Lpo 94, s.12, f.d läroplan, här är den uppdaterade) Utomhuspedagogiken får sin identitet genom att den är såväl en plats för lärande som ett föremål för lärandemoch också ett sätt att lära. (Wickman, m.fl.,2004, s.19)

”Utomhuspedagogiken erbjuder ett slags motiverande inspirerande rum med oändliga väggar.” (Wickman, m.fl., 2004, s.21) Begreppet skola innebär i princip frihet från fysiskt arbete och betyder att lärande och praktik skiljs åt. Det skrivs också om de första svenska skolhusen där lärandet skulle ske i särskilda byggnader och på särskild tid. De husen som byggdes hade fönster som var så högt placerade att barnen inte kunde se ut, kunde inte se omgivningen. Detta var en form av distraktion, utan detta var en lärmiljö där man skulle läsa. (Wickman, m.fl., 2004, s.15) ”Det man lär sig i skolan blir endast användbart i skolan” (Wickman, m.fl., 2004, s.33) Det ligger något i det som Håkan Strotz och Stephan Svenning tar upp i den här boken. Det största problemet jag tror idag i skolan är att få barnen att tydligt relatera till varför gör jag ett matematikprov nu? Läroplanerna ger uttryck åt att barnen ska få utveckla sitt eget sätt att lära och utomhuspedagogiken öppnar upp dessa instängda väggar och det gamla tillvägagångssätt att lära ut. Marton och Carlgren tar upp skolan som en sorts förmedlare av fakta och färdighet, men också att omfatta förståelse och förtrogenhet. Det är här utomhuspedagogiken kommer in. Molander talar om levande kunskap, med detta menar han kunskap i handling, mänskliga aktiviteter. (Wickman, m.fl., 2004,s.31) ”att gripa för att begripa” (Wickman, m.fl., 2004, s.28) Vi lär oss medan vi gör, förståelsen kommer under aktiviteten, men tanken behöver också finnas där under hela processen, man måste kunna reflektera över vad det är man har gjort. Förena tankarna med praktisk gång. Lärandets lokalisation, utomhuspedagogik, dess vart, utomhusdidaktiken är inte bara ett rum för lärande, utan tillhandahåller också lärandets innehållsliga strukturer i form av sinnliga erfarenheter. (Wickman, m.fl., 2004, s.10) Lärandet måste inte ske inom fyra väggar och går man ut ska man inte leta upp dessa rum igen. Lärande handlar om att skapa mening. När du är utomhus får du känna, dofta, smaka, lyssna och se.

Det är inte så många idag som har en vardaglig relation till naturen, speciellt inte folk som bor i storstaden. Vilken relation har dina elever till naturen? Är en fråga som Gunilla Ericsson ställer i sitt kapitel, Uterummets betydelse för det egna växandet. (Wickman, m.fl., 2004, s.137) Hon tar upp innebörden av de första upplevelserna i naturen. Barn som inte är förtrogna till naturen kan utspegla en viss osäkerhet och på så vis inte känna trygghet. En grundläggande naturkänsla är inte självklar. Det är upp till oss pedagoger att skapa vanan och att tillsammans med barnen skapa den här tryggheten. Hur möter man barns behov och vilka behov har barnen av en utemiljö? Den fysiska miljön är väldigt viktig och flera studier visar också att den fysiska miljön kan vara en bidragande orsak till en försämrad hälsa. Varför ute? Då du vistas ute möjliggör du för alla barn att delta och att bidra med kunskaper och insikter. (Wickman, m.fl., 2004, s.36) En ökad förståelse för och ökad kunskap om utevistelsens positiva effekter på hälsa, motorisk utveckling och barn koncentrationsförmåga och lärande är viktiga delar i ett utomhuspedagogiskt sammanhang. (Wickman, m.fl., 2004, s.13) Hur stor betydelse har barndomens platser i vuxenlivet? Våra inre bilder är skapade av alla de situationer, som vi som barn en gång upplevde och som känslomässigt blev så betydelsefulla för oss när våra sinnen aktiverades. (Wickman, m.fl., 2004, s.50) Exempelvis är 4h-gårdar och Slottsskogen (se föregående inlägg) platser där våra sinnen kan eller har aktiverats, vi alla bär med oss upplevelser och erfarenheter från platser vi har besökt. På så vis är vi unika i vårt sinnliga kunskapande, våra fem sinnen som vi också delar med djuren. (tysta kunskaper)

Begreppet lek associeras med ”homo ludens”, den lekande människan. Människans glädje över att leka användes för övrigt också av sport- och tävlingsideologerna som motivering för att utöva tävlingsaktiviteter. Detta får mig att reflektera över, är lek en sport? (Grindberg & Langlo Jagtöjen, 2000, s.11) I boken barn i rörelse tar de upp frågor såsom vad kroppen skall användas till, varför och hur den ska användas (s.12) Utifrån det dualistiska tänkande att människan är kluven i två substanser; en tänkande och en fysisk och huruvida jag vill koppla detta till utomhuspedagogiken är just att båda kompletterar varandra, båda behövs för att stimulera lärandet. Barnen skall kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö. (Lpfö 98, s.7, återigen gamla, här är den reviderade)

Pia Björklid påpekar i sin artikel Ett utvecklingsekologiskt synsätt på barn, miljö och samspel att barns uteaktiviteter utnyttjas i de områden där de bor men att det finns flera faktorer som spelar roll i den utemiljön, såsom avståndet till lekområden, att områden är höghusbebyggda och brist på uteaktiviteter för vuxna. Ett bra bostadsområde ska utvecklas på så vis att den stimulerar för olika åldrar och dess behov och intressen. Därför tycker jag att Slottsskogen är en utmärkt plats för barn där det finns stora ytor och många valmöjligheter. Lek ska ta plats! Oavsett om vi talar om inom- eller utomhusmiljö. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna skall tillägna sig kunskaper. (Lpo, 94, s. 6) Om vi tänker tillbaka på Barnstugorna fanns där rum med olika funktioner för lek och lärande, ett visst utrymme för strukturellt lärande och även fritt lekutrymme. Ett rum talar inte bara om att här ska vi äta eller här har vi samling, den talar om något personligt om oss själva, ”det här är jag” och ”här finns sådant som vi tycker om”.

Per Nilssons studie Fritid i skilda världar visar statistiskt vad ungdomar idag sysselsätter sig med, majoriteten av undersökningen visar att sådant som idrott och media ligger på toppen. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten. (Lpfö 98, s.10) Att utgå från barnens intresse för stunden och koppla detta till en utomhuspedagogisk verksamhet i form av kanske något av dessa besök. Om vi tar exemplet från studien, idrott och media som är två heta ämnen som man kan koppla samman men såväl också skilja på. Att utföra någon form av aktivitetsdag eller temavecka kring ett visst ämne i utomhusmiljö är just detta vi skapar oss mer förtrogenhet kring då vi uppmärksammar utomhuspedagogikens alla hörn.

Jean Piaget tar upp huruvida den mänskliga hjärnan inte är tänkt att kunna bearbeta abstrakta begrepp förrän konkreta kunskaper om kroppen, omvärlden och dess fysiska krafter blir en del av lärandeprocessen. När vi leker och lär använder man hela sig själv. För barn innebär ”hela sig själv” såsom ”hela kroppen”. Det är ingen nyhet att barn lär sig, skapar mening och förvaltar kunskap med hela kroppen. Men just min poäng är att som Dahlgren och Szczepanski beskriver att känslan är en viktig aspekt för lärandet. Social och kognitiv utveckling är sammanlänkande med varandra.