Då jag läste Specialpedagogik där en utav delmomenten var att intervjua en äldre person angående dennes dennes erfarenheter av ”särlösningar” för barn/ungdomar/vuxna, som på något sätt har betraktats som avvikande från det ”normala”. Det kan gälla intervjupersonens minnen av klasskamrater, skolkamrater, lekkamrater, grannars eller släktingars barn, som gått i hjälpklasser, obs-klasser, specialskolor, större institutioner för olika funktionshinder osv. hur man vid en viss tidpunkt i samhället såg på barn/elever/vuxna med något slag av funktionsnedsättning eller i svårigheter med den sociala kommunikationen (t.ex. utåtagerande beteende).

Min mormor (Trajanka Manasieva) är född 1944, och är idag då 66 år. Hon är född i Skopje, som ligger i Makedonien, hon bodde på landet i en by som heter Belimbegovo. I och med att min mormor inte behärskar det svenska språket till fullo har jag förfinat språket lite.

Elever i grundskolan organiseras i klasser och kvaliteter. Jag förstod inte riktigt vad detta innebar. (Men när jag funderat ett tag så märker jag redan här vad de har för synsätt). I och med att det oftast var uppdelat med flera klasser i samma rum, förstår jag inte riktigt vad för kvalité de tycks syfta på. I artikel 48 i konstitutionen så står det att Makedonien regleras av en utbildning av etniska minoriteter. Offentliga skolor som fastställs av regeringen införs för att uppnå läroplanen och program för grundutbildning av vissa studenter för elever med särskilda utbildningsbehov. Ministeriet har väldigt mycket att säga till om då de gäller utförandet av den pedagogiska verksamheten och hur man arbetar.

Hon berättar att det var väldigt sträng miljö, man var alltid tvungen att räcka upp handen och fråga om lov om man skulle på toa. Varje måndag morgon, specifikt kollade man elevernas klädsel, man fick inte heller komma till skolan med smutsiga kläder, hår, tjejerna fick inte sminka sig eller måla naglarna, om detta hände fick man gå hem, byta om och göra sig ren. Vissa elever kunde komma tillbaka flera dagar efter eftersom de inte hade rena kläder osv. Kunde man heller inte läxan blev man bestraffad och det var mestadels killarna som blev det. Straffet kunde vara att man fick sätta sig på knä med sand under, hålla upp händer i 30 min eller fick rejäl med stryk.

Hon talar också om ”lika för alla” hela tiden (ingen skillnad). Hon berättar att alla umgicks tillsammans, t.ex. på rasterna lekte alla med alla, det var en otrolig gemenskap ändå beskriver hon. Dem fick ta med sig egen mat, och skrev med gåspenna, hur underbart låter inte det, fast jobbigt var det, hon skrattar när hon berättar att hon. ofta spillde ut bläcket i väskan eftersom hon inte hade korkat igen locket ordentligt. Betyg var ju då från 1-5 systemet och fick man 1 eller 2 fick man gå om årskursen. ”Ytterligare utbildning för studenter under ordinarie klasser, och som når det genomsnittliga resultat och visar ökat intresse för påbyggnad av förvärvade kunskaper.” Du måste alltid hela tiden påvisa att du byggd upp dina kunskaper år för år. De läste och skrev både latinska bokstäver och det kyrilliska alfabetet, som numera används för de slaviska språken. I skolan gick man bara upp till 8: e klass, sedan fick man välja att läsa vidare några år till, men det var både dyrt och långt att resa, så det var fler killar än tjejer som läste vidare. ”Man fick lära sig själv” säger hon ”Ja men så har det ju blivit för mig på sätt och vis”, säger hon. Det man inte förstod eller inte kunde fick man lära sig själv. Hon kommer ihåg att det fanns klasskamrater som hade lite läs –och skrivsvårigheter och att de fick hjälpa varandra. Är det detsamma som att behöva extra hjälp i t.ex. matte som att vara en person i behov av särskilt stöd? Hur skildrar vi egentligen detta? Bengt Persson skriver i sin bok om specialpedagogiken och dess funktion, att de specialpedagogiska insatserna är avsedda att sättas in där den vanliga pedagogiken bedöms som otillräcklig. Det är där jag tror allt handlar om. Ansåg det att behovet av special undervisning inte behövdes? Eller var det helt enkelt ren rädsla kring de okända?

Redan under 1920-talet började specialundervisning komma på tal. Frågan är varför man då inte uppmärksammat detta? Special är något individuellt, därför kanske man känner en viss fruktan till specialpedagogiken, det blir ett personligt påhopp på något vis att få vara i en specialklass. Mormor vet ju att det förekom men det var inget man diskuterade om hemma heller. Men att det fanns någon i klassen som ansågs var sinnesslöa kan hon inte komma ihåg. Däremot kommer hon ihåg att det fanns en speciell skola för de blinda i centrum. Vi diskuterade lite om beteende. Hon säger: barnen betedde sig inte som de gör idag, idag kanske dem är lite mer stökigare eller busigare uttryckte hon. Och då funderade jag lite över, vilket beteende? ”För att man skojar och tramsar så fick man kanske höra att man hade uppmärksamhetsbehov och bekräftelsebehov eller att man hade dåligt självförtroende.” Man skulle bete sig väl och inte avvika i beteendet, man skulle sitta rak i rygg och göra det man blev tillsagd. Funktionsnedsättning är alltid något som min mormor inte har mycket erfarenheter av, men hon berättade dock att föräldrar vars barn med grova funktionsnedsättningar höll sina barn i hemma och undervisning i hemmet var ganska vanligt också. Man märker ändå här en väldig tydlig människosyn. Allting handlar om undervisning och att uppfostra och när jag talar om uppfostran talar jag inte i den vida benämningen som förskolans läroplan syftar till, utan här står det enbart för lydnad. Vad för urval lärare har, sättet för ett visst utförande osv. fastställs av ministern. Även antalet elever med särskilda utbildningsbehov i klassen bestäms av ministern. ”Ja, man får ju tacka forskningen för att det inte fungerar likadant som då. Men ibland så händer det ju att barn med adhd t.ex. inte får den hjälp de behöver.” Jag frågar henne vad hon anser om särlösningar. ”Det handlar ju om att hitta en plan eller en lösning som passar så många som möjligt.” Och just precis här kan jag faktiskt hålla med. Ordet ”särlösning” har fått en negativ prägel, när det egentligen handlar om att ge varje individ det behov och stöd de behöver oavsett funktionsnedsättning eller ej.

Jag lyckades få tag på ett utdrag ur den makedonska läroplanen, dock vet jag inte vilken, annars har de allmänna bestämmelser angående grundskolan. Man kan väl säga att det är som de svenska läroplanerna fast i en del av utbildningssystemet inom den offentliga sektorn.

Makedonska läroplanen:

"Ytterligare utbildning som anordnas för elever från första till åttonde klass av långsamma framsteg i strävan efter ordinarie undervisning.. För ytterligare undervisning, utbildningsgrupper som bildas vid olika tidpunkter, beroende på tid då dessa svagheter visats hos den enskilda eleven.” Här uttrycker de sig på följande vis: ytterligare utbildning som anordnas för elever som har inlärningssvårigheter och som behöver tillfällig hjälp under skolåret men också anordnas detta för elever som visar goda resultat i vissa ämnen. Så de framställer åt bägge hållen"

Artikel 6
För elever med behov av särskilt stöd ges förutsättningar för förvärv av grundläggande utbildning i de allmänna och särskilda skolorna och har rätt till individuellt stöd för förvärv av grundskolan.

Artikel 9

Är grundskola för elever med särskilda behov organiseras och genomföras på specialskolor och specialundervisning i vanliga skolor.

Tourettes syndrom är en ärftlig neurologisk eller neurokemisk störning som kännetecknas av tics - ofrivilliga, hastiga, plötsliga rörelser, läten/ljud eller uttryck som upprepas. Mer allmänt är denna funktionsstörning känd för de ofrivilliga obscena ord som kan yttras.

Exempel på enkla tics; blinkningar, grimaser, kastar med huvudet, spänner muskler, hostar, harklar sig, spottar, smackar, gäspar etc. Exempel på komplexa tics; hoppar, klappar händerna, biter sig i läppen, städar och ordnar saker, upprepar uttryck som ’ojoj’, ’liksom’, ’håll käft på dig’, upprepa det andra säger osv.

Kännetecknande

Barn med Tourettes syndrom uppfattas ofta som stökiga och bråkiga. Tillståndet, som är uppkallat efter den franska läkaren Gilles de la Tourette förekommer ofta med dyslexi. När tillståndet finns i flera generationer inom samma familj kan de äldre ofta stödja de yngre i att finna metoder att hantera sitt syndrom i vardagen, så att färre konflikter uppstår med och kring barnen med Tourettes syndrom. Ofta är det dessa konflikter som besvärar de drabbade mest. Tourettes syndrom medför mycket brist i uppmärksamhet, dålig koncentration, inlärningsproblem och påverka beteendet. Specialundervisning är ofta nödvändig.

Orsaker

Orsakerna till Tourettes syndrom är okända. Man säger att det är ärftligt och att det räcker med att ena föräldern bär på anlaget för att barnen ska löpa risk att bli sjuka. Man säger också att det beror på en obalans i centrala nervsystemet, en störning i de s.k. nervkopplingsstationerna under hjärnbarken. I dessa stationer finns program för motoriken. Ett ämne, dopamin, överför signalerna mellan cellerna. Enligt överläkaren Stephan Elers är följande förklaringar till syndromet tänkbara:

• en överproduktion av dopamin
• överkänsliga dopaminreceptorer
• ett ökat antal dopaminceller

Behandling

Tourettes syndrom kan inte botas men flera symptom, såsom till exempel svåra tics och tvångssymtom, kan vid behov lindras med mediciner och vissa former av beteende- och kognitiv terapi kan vara till stor nytta.

Diagnos

Många barn har tics, men det handlar inte alltid om Tourettes syndrom. För att diagnosen ska ställas ska barnet ha haft tics under minst ett år och symtomen på något sätt påverka barnets vardag. Ticset kan komma och gå, den kan försvinna en tid och komma tillbaka i ny skepnad. Symptomen börjar alltid i åldrarna 2-12 år, oftast vi 7-års ålder. Tre gånger så många killar som tjejer får Tourettes syndrom. De första symptomen är oftast tics i ansiktet.

Samtlig information, fakta och resonemang är hämtad från Psykologi A - av Martin Levander

Autism är ett funktionshinder som beror på en funktionsstörning i hjärnan, alltså en avvikelse i hjärnans utveckling som leder till störningar i hjärnans funktion. Exakt hur störningen ser ut vet man inte än. Denna störning kan vara medfödd eller en tidigt framkommen hjärnfunktionsstörning, det kan också finnas ärftliga samband. Den avvikelse i hjärnan som orsakar autism kan ha uppstått vid olika tidpunkter i ett barns liv. Man kan göra en indelning efter om den uppstått före födseln (prenatalt) vid födseln och första levnadsveckan (perinatalt) eller under det första levnadsåren (postnatalt). Prenatala orsaker kan till exempel vara avvikelser på gener eller kromosomer, medfödda ämnesomsättningssjukdomar eller infektioner under graviditeten. Barn som föds mycket tidigare än beräknat är ett exempel på perinatal orsak. Svåra infektioner som drabbar hjärnan, till exempel hjärninflammation, kan vara postnatala orsaker till autism.

Kännetecknande

Personer med autism har svårt att leva sig in att andra människor har egna tankar och känslor.

Symtomen brukar delas in i tre diagnoskriterier:

• svårt med ömsesidig kontakt med andra människor
• saknar förmågan att kommunicera med andra
• begränsningar i sin fantasiförmåga, lek, beteenden och intressen.

Personer med autism och autismliknande tillstånd har stora svårigheter att utveckla och förstå information så att de får en helhet och sammanhang i sina upplevelser. Några tecken på att ett barn vid tidig ålder lider av autism kan vara bland annat brist på ansiktsuttryck och rörelser samt emotionella uttryck, begränsad uppmärksamhet och social samverkan, ingen ögonkontakt med människor och att barnet sällan pekar på och visar saker. Personer med autism saknar en förmåga till ömsesidighet i sociala relationer med andra människor. Speciellt barn reagerar inte positivt på beröring. Att undvika ögonkontakt är ett annat exempel på beteenden.

Livssituation

Barn med autism kan inte själva hitta på aktiviteter utan faller in i enformiga rörelser, de gör det de kan. De gör sällan saker på egen hand. Det är de vuxna som måste planera aktiviteter som är på en nivå som barnen kan förstå. Det förstår inte meningen med leksaker eller andra saker som är självklara för andra barn. Barn med autism leker inte heller på samma sätt som andra barn gör genom fantasilekar och liknande. De fastnar ofta för speciella föremål som de blir väldigt fascinerade över, de kan t.ex. rada upp saker efter varandra eller snurra på saker, om och om igen.

Bestämda rutiner är väldigt viktigt, allting dem gör ska vara förutsägbar, alltså de ska veta allt som händer i förväg, t.ex. att matrutinerna alltid sker på samma sätt. Barn med autism blir lätt oroliga och rädda när det händer något som de inte är vana vid, följder till det kan blir utbrott av ren ilska och förtvivlan. Förändringar överhuvudtaget som att ett objekt har bytt plats kan också vara en svår sak att hantera för en person med autism.

Kommunikation De flesta barn med autism har svårigheter med att kommunicera med andra människor, och deras språkutveckling är försenad. De kan tolka ordspråk väldigt bokstavligt istället symboliskt, t.ex. ”Tappa hakan av förvåning.” De har väldigt svårt att kontrollera sin röst och röstvolym. De upprepar ofta vad andra säger, det kallas för ett eko-tal. Social samverkan Bristande ömsesidigt socialt samspel är det som oftast uppmärksammas mest vid autism. Redan från låg ålder kan barnet ha svårt att använda och förstå blickar, ansiktsuttryck, gester, olika tonfall och liknande i kontakten med andra. Många barn med autism visar ingen social eller emotionell ömsesidighet och delar inte spontant glädjeämnen med sina föräldrar eller söker tröst hos dem. Barn med autism är inte alltid intresserade av jämnåriga men när de är det brukar de ha svårt att få och behålla kamrater.

Diagnos

Diagnosen autism ställs oftast då barnet är mellan fyra och fem år. Trots det anser många forskare och läkare att diagnosen kan ställas innan barnet fyllt tre år. Det är färre tjejer än killar som drabbas av autism, det kan bero på att tjejernas problem inte upptäcks lika ofta. Kunskaperna om tjejer och autism är väldigt liten. Varför är det svårare att upptäcka det på tjejer? Forskare tror att det kan vara så att tjejer oftast får andra diagnoser istället. Man missar ibland att inte utreda leka noggrant på äldre tjejer än på yngre, kan också vara att man har missat massa information från föräldrar.

Sverige:

Autism, Riksföreningen (RFA)

Danmark:

Landsforeningen Autisme

Videncenter for Autisme

Norge:

Autismeforeningen i Norge

Samtlig information, fakta och resonemang är hämtad från Psykologi A - av Martin Levander

Man har länge diskuterat hur Aspergers syndrom skall kategoriseras. Är det egentligen samma sak som autism eller är det en helt egen diagnos? Men för närvarande säger man att de tillhör samma fördelning. På 1990-talet började man ställa diagnosen Aspergers syndrom på barn som hade en lättare form av lindrig autism. Asperger syndrom är ingen sjukdom, det är ett "neuropsykiatriskt funktionshinder". Alltså bara ett annorlunda sätt att vara. Syndromet är namngivet efter den österrikiske barnläkaren Hans Asperger (1906-1980) som i en vetenskaplig skrift från 1944 beskrev några barn med dessa svårigheter.

Personer med Aspergers syndrom skiljer sig inte från andra människor utseendemässigt, därför kan det vara svårt för andra att förstå deras annorlunda beteende. De har svårigheter med att tolka och förstå sin vardag, de har svårt att utföra många praktiska sysselsättningar. En person med autism förstår inte att andra människor har ett inre liv med tankar och känslor. En person med Aspergers syndrom förstår detta men förstår inte hur andra tänker och känner.

Kännetecknande

Personer med Aspergers syndrom har normal eller hög intelligens, men redan i tidig barndom debuterar följande typer av svårigheter:

• Begränsad förmåga till socialt umgänge
• Tal-, språk- och kommunikationsproblem
• Motorisk klumpighet
• Begränsningar i fantasi, intressen och beteenderepertoar

Livssituation

De flesta personer med Aspergers syndrom uppfattas som långsamma, klumpiga och med dålig motorik. Personer med Aspergers syndrom har ofta ett stelt sätt att röra sig. Deras gångsätt blir styltigt och annorlunda. Även deras rörelser kan vara speciella. En del barn har ett lillgammalt, lite sirligt sätt att fäkta med armarna. Personer med Aspergers syndrom utvecklar ofta behov av tvångsmässiga rutiner. Små förändringar i vardagen kan bli mycket jobbiga för personen och kan leda till raseriutbrott. Insatser för personer med Aspergers syndrom handlar framför allt om att ge stöd och råd. Ofta ger insatser goda resultat. Men det finns ganska få vetenskapliga studier som visar hur effektiva olika sorters insatser är. Under senare år har läkare, psykologer och pedagoger publicerat böcker där man diskuterar hur insatser för personer med Aspergers syndrom kan se ut. I samtliga föreslagna insatser fokuserar man på:

• Att hitta strategier för att ta tillvara de styrkor som personen med Aspergers syndrom ofta har för att uppväga de områden där personen har svårigheter.

• Att anpassa omgivningen och miljön för att på bästa sätt stödja inlärning och personens positiva beteende.

Det finns ingen lösning som passa alla personer med Aspergers syndrom utan insatserna måste alltid anpassas till varje individ. För att det ska vara möjligt måste man göra en noggrann analys av individuella behov, styrkor och svagheter. Trots det finns det några områden som brukar återkomma:

• lära sig att bättre hantera vardagliga situationer
• lära sig att organisera sin vardag
• öva upp sin sociala och kommunikativa förmåga
• skaffa sig utbildning och yrkeskunskaper

Socialt samspel

Personer med Aspergers syndrom har stora svårigheter att umgås på normalt sätt med andra människor. De kan ha svårt att förstå sociala signaler och de kan sakna inlevelseförmåga. Det upplevs ibland som att de saknar sunt förnuft. Aspergers syndrom kan ha en misstänksam inställning vilket kan visa sig i att de tar åt sig av kommentarer utan anledning. De kan också ofta upplevas som fyrkantiga och stela i det sociala umgänget. Barnet kan verka självförsjunket med litet intresse för andra människor. Ibland har barnet svårt att tolka föräldrarnas ansiktsuttryck och kan ha svårt att känna igen människor som de ofta har sett på fotografier. Barn med Aspergers syndrom, så som barn med autism, har svårigheter att tyda ansiktsuttryck eller andra känslomässiga uttryck och har en dålig förmåga att känna igen ansikten. Eftersom personen saknar förmåga att ta in andra människors perspektiv sker det mesta på egna villkor. Ofta är det först i förskoleåldern som Aspergers syndrom uppmärksammas. Barnet kan då dra sig undan från jämnåriga eller styra och ställa med kompisar tills dessa tröttnar.

Kommunikation

Många barn med Aspergers syndrom har en försenad språkutveckling. De kan också ha en annorlunda röstmelodi och förståelsesvårigheter. Fastän de på ett ytligt plan har ett välutvecklat språk. De missuppfattar ofta symboliska uttryck som t.ex. att någon är ”på bättringsvägen” då tolkar dem de uttrycket som en gatuadress. Deras kroppsspråk fungerar inte och de kan ha svårt att tolka andras kroppsspråk, vilket leder till att de inte kan ”läsa mellan raderna”.

När det gäller kunskap så kan barn med Aspergers imponera med stora faktakunskaper inom väldigt specifika områden, men de har svårt att sätta sin kunskap i ett meningsfullt sammanhang.

Diagnos

Diagnos ställs oftast inte förrän i skolåldern. Tre eller fyra barn på 1000 födda har symtomen före eller i skolåldern enligt Christopher Gillberg. Ungefär lika många har störningar på gränsen till Aspergers syndrom. Pojkar har symtom oftare än flickor, ungefär vart 5: e fall är en flicka. Det är vanligt att barn som får diagnosen har en utveckling som påminner om den man ser hos barn med diagnosen DAMP eller ADHD.

Det är överhuvudtaget vanligt med överlappningar mellan DAMP och Aspergers syndrom och diagnoserna övergår ibland i varandra. Grundproblematiken är densamma men symtomen varierar i olika åldrar. Symtomen är i allmänhet som mest uttalade i åldern 7 till 12 år. Det är vanligt att barn med Aspergers syndrom diagnostiseras först när de börjar i skolan.

Föreningen Autism är en intresseorganisation som arbetar för att skapa bästa möjliga villkor för personer med autism och autismliknande tillstånd genom att bland annat:

• sprida kännedom om och öka förståelsen för de svårigheter som handikappet medför
• verka för anpassad undervisning, boende och sysselsättning
• skapa kontakt mellan föräldrar och personal
• deltaga i det internationella arbetet och ge uppslag till forskning inom området.

Föreningen har ca 5200 medlemmar fördelade på 24 länsföreningar/distrikt.

Samtlig information, fakta och resonemang är hämtad från Psykologi A - av Martin Levander

ADHD som står för (attention-deficit/hyperactivity disorder) och är en beteendestörning som utmärks av koncentrationssvårigheter, bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet. Det antas att 3–5 procent av alla barn i Sverige har ADHD.

Orsakerna till ADHD har diskuterats länge. Enligt vissa beror störningen på sociala faktorer, exempelvis bristande intresse från föräldrarnas sida. Fler och fler studier har dock pekat mot genetiska faktorer. Den nya brittiska studien är det hittills säkraste beviset för att generna spelar en avgörande roll.

(Bilden är tagen från: http://ss11i01.stream.ip-only.net/)

366 barn i ny studie

De första direkta bevisen för att beteendestörningen ADHD har genetisk grund, har upptäckts av brittiska forskare. Den främsta orsaken är ett överskott på "trasiga" gener. Med "trasiga" gener avses en viss typ av sällsynta genvarianter där antingen en hel DNA-sekvens gått förlorad, alternativt dubbelkopierats. Effekten blir att genernas funktion störs eller avbryts. Forskarna, som publicerar sina resultat i den medicinska tidskriften The Lancet, har granskat arvsmassan hos 366 barn med diagnosen ADHD, och jämfört dessa med en kontrollgrupp med barn utan störningar. De fann att de sällsynta genvarianterna, på fackspråk kallade CNV (copy number variants), var nästan dubbelt så frekventa hos ADHD-barnen.