Med utgångspunkt i sina dagböcker har Therése Eriksson skrivit en gripande och ärlig bok om sin uppväxt med en missbrukande och psykiskt sjuk förälder. Köp boken i din bokhandel eller på www.adlibris.se. den här boken ger insikter inte enbart för den drabbade utan även en utomstående som inte varit med om något liknande kan relatera sig.

En fasad i det trygga villaområdet, den perfekta familjen med ett ekonomiskt oberoende liv, eller? Ca 25% av alla barn i Sverige växer upp med en förälder som dricker för mycket eller en förälder som mår psykiskt dåligt. Det betyder att ca 6 elever i varje klass lever under de omständigheterna och att personal på skolan dagligen möter och kommer möta många av dessa barn. Kunskapen kring och utbildningen om barn i utsatta familjesituationer anser vi är mycket bristfällig på lärarutbildningen. (Maskrosbarn.org) Detta är någonting jag faktiskt kan relatera till. En minimal del av utbildningen ägnas åt att diskutera och problematisera just dessa situationer. Enligt GRANT-studien visar det sig också att de flesta nyexaminerade lärare som kommer ut i arbetslivet saknar brist på empati och sociala förmågor.

Se videoklippet om boken:

En fasad i det trygga villaområdet, den

"Den som är utvecklingsstörd har inga sexuella känslor eller behov. Bland de många övergrepp som utvecklingsstörda utsatts för är tvångssterilisering. Jag slapp. Men för säkerhet skull upprättades ett papper för äktenskapshinder. "

Innehåll och arbetssätt

Även om det är vanligast att pedagoger dokumenterar eller skriver ner vad de har hunnit med i sin planering för att själva kunna hålla koll och berätta för varandra, men också även vad som fängslat och intresserar barnen. Att man oftast dokumenterar via bilder för att sedan sätta upp på väggen är en vanlig del utav förskolans arbete. Där kan dem som vill ta del av vad som händer på förskolan. Om jag utgår från min nuvarande vfu-plats, har de bilder ute i tamburen på barnen då de genomför en viss aktivitet, detta kompletterat med text. Det kan tex stå ”Lisa utforskar gården med cykel” osv. Pedagogisk dokumentation framgås som viktig för att synliggöra förskolans verksamhet, detta tar Hillevi Lenz Taguchi upp i boken Varför pedagogisk forskning? Dokumentationen är ett viktigt underlag kring bedömningen av verksamhetens kvalitet och utvecklingsbehov.

Vad som förändrats i överlag när det gäller barnsyn är vårt sätt att forska och beskriva om barns lärande och utveckling. Barn beskrivs idag i den västerländska kulturen som kompetenta medaktörer i en ständig föränderlig värld. Att fånga dessa episoder från förskolans vardag, alltså barnens vardag är viktiga. I Reggio Emilia är dokumentationens viktigaste uppgift att synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapande subjekt, samt att utgöra utgångspunkten för barnens fortsatta utforskande och kunskapsskapande. (Lenz Taguchi, 1997) Det konstruktionistiska synsättet, där man ser allt, miljön och förhållningssättet till barnen som något föränderligt, att man tillsammans med andra alltid är delaktig i den förändringen, medvetet såväl som omedvetet. (Lenz Taguchi, 1997i) Att se barnet som subjekt och inte som ett objekt. (Lenz Taguchi, 1997) I ett konstruktionistiskt perspektiv ses barnsyn och förhållningssätt som något som är föränderligt. Att ha en pragmatisk hållning till sitt arbete som pedagog innebär att man i ett konstruktionistisk perspektiv ser sin roll som föränderlig och att man har ett mål med sitt arbete.

Enligt Hillevi är syftet med pedagogisk dokumentation ett sätt att förstå och synliggöra dessa samhälleliga och sociala konstruktioner, detta så att man som pedagog kan öppna sig för nya konstruktioner. (Lenz Taguchi, 1997) Det finns mängder olika sätt att dokumentera på, vissa pedagoger föredrar att skriva ner, intervjua barnen, andra kanske föredrar att fotografera. Vad är syftet? Är huvudsyftet enbart för pedagogens vinning? Barnen måste ges tillfälle till att dokumentera sina föreställningar och erfarenheter. Att göra barnen delaktiga i den dokumentation som råder på förskolan, detta anser jag vara utav pedagogisk form. Det kan vara så som att barnen själva få vara med att dokumentera matlistan eller att hjälpa till och skriva ut bilder osv. Barns variation och sätt att tänka kan bli tydligare i form av barnens egen dokumentation. Att låta barnen få se bilder då de arbetat med ett visst tema, eller att själva få prova på att ta bilder eller att gå tillbaka och tillsammans läsa och studera barnens tankar sedan innan. ”Vad gjorde vi här?” ”Tänka om sitt eget tänkande” (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003, s. 87)Detta kan göra att barnen får syn på sina egna tankar igen och försätta sitt tänkande. (Lenz Taguchi, 1997)

Att genom dokumentation också få syn på sig själv som pedagog är lärorikt. Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete, barnen emellan, men också mellan pedagoger, föräldrar och förskolans verksamhet. (Lenz Taguchi, 1997, s15) Detta kan hjälpa oss att få syn på dessa individuella och gemensamma utryck från barnen. Hillevi uttrycker sig på så vis att hon ser pedagogisk dokumentation som ett förhållningssätt och en kommunikation.

”Om man säger ett och samma ord lyckas man ändå inte ge ordet samma betydelse för andra som för en själv” (Lenz Taguchi, 1997) Detta kan vara en bra anledning till att dokumentera, barn och pedagoger sinsemellan. När pedagoger tar vara på barns intressen och idéer och även får barnen att tala och reflektera, blir vad och hur de erfar synligt. Hur kan vi synliggöra barns tankar genom dokumentation? Det är vi pedagoger som ska utmana och stimulera barnens tankar och intressen. Läroplanen strävar efter att barn ska utveckla sin förmåga, att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar (lpfö 98, s.11) Att lyfta fram ett barns uppfattning av något som spännande! Att låta barnet berätta mer om sin uppfattning, detta göra att barnet får reflektera mer och också dela med sig till andra barn och tvärtom. Men vi får inte glömma att det är vi som pedagoger utmanar barnen till att tänka om sina föreställningar och får dem att reflektera vidare, vi behövs! Barnet skapar själv sin kunskap utifrån sina egna erfarenheter. Varje barns väg till kunskap är unik, precis som barnet är unikt. Barnet ska själva få ta makt över sitt eget lärande. (Lenz Taguchi, 1997) Det är barnet som ett subjekt som ska stå i centrum för förskolans verksamhet.

Det som Foucault kallar diskurser, sättet att uttrycka och tala om något, om tex. barnuppfostran eller barnsyn. Den barnsyn som de flesta ”tror” på eller som dominerar massmedia och samhället kallas för diskursiv regim. (Lenz Taguchi, 1997) I ordet regim ligger en tydlig maktaspekt, detta menar Foucault till stor del utesluter olika sätt att förstå och tolka världen. Det är viktigt att vi som pedagoger är medvetna om att vi alltid deltar i ett maktspel.

Enligt modernitetens vetenskapliga ideal ska vetenskapsmannen förhålla sig objektiv till det man undersöker. ”Pedagoger ska ta emot bollen som barnen kastar och kasta tillbaka den på ett sådant sätt att barnet fortfarande vill vara med i spelet” (Lenz Taguchi, 1997) Loris Malaguzzis metafor. Att ta ”ett steg tillbaka” kan ses som ett mer passivt förhållningssätt, men betyder detta att man som pedagog inte är aktiv? Karin Furness hävdar att pedagogen är mer aktiv än någonsin vid dokumentation. Det är inte pedagogen som enbart sitter vid sidan av och antecknar vi talar om utan en pedagog som är med, delaktig och uppmärksam.

”Är man kristen kan man inte förstå världen som en muslim” (Lenz Taguchi, 1997) Det kanske inte räcker med att uppleva en bild av en insekt, barnen måste få föreställa sig, reflektera och dokumentera för att få syn på sin egen och kamraters föreställningar. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser (lpfö 98, s. 5) Mötet mellan ögat (som är riktad mot tex. en insekt) hjärnan (full med tankar, frågeställningar och teorier om den här insekten) och handen (som försöker omsätta hjärnans tankar och ögats bilder till en egen förståelse av hur det är att vara mask och gräva gångar). Detta menar Hillevi är en meningsskapande läroprocess. (Lenz Taguchi, 1997,) ”Jag är ingen åskådare, jag är involverad” (Lenz Taguchi, 1997) Kunskap via kroppen. Inlärning är ett samspel mellan kroppen och omvärlden och inte bara en ren intellektuell process.

Börja i god tid och planera in i kalendern, hur konstigt det än låter, men skriv ner vilka dagar och vilka kapitel du ska hinna läsa, måndag: kap. 1-2 osv...och gör ditt bästa till att följa detta. Då får du även tid för annat och slipper sitta hemma varje helg och stenplugga. Använd vardagarna väl och vila ut dig på helgerna! Alla läser i olika takt och på olika sätt. Vissa läser boken rakt igenom, vissa läser kapitel för kapitel, andra stycke för stycke. Hitta det sättet som känns bäst för dig. Jag läser relativt fort och kapitel för kapitel, för det är det som funkar för mig, på vägen stöter man på saker man funderar över annat.

Vad ska jag göra av alla anteckningar och tankar kring litteraturen jag läser? Ja, detta tror jag ingen någonsin påpekat har varit enkelt, i alla fall inte jag. Mitt tips är att köpa postits-lappar, finns i massa roliga fina färger och är väldigt effektiva! Det jag har gjort är att jag tagit ett vanligt papper och klippt ut det, sedan har jag målat med överstrykningspennor i olika färger och gör någon ruta eller cirkel, därefter skriver jag vad dessa olika färger representerar då jag sätter fast lapparna i min bok.

Rosa: Viktigt!
(Det du avser är viktigt för just det ämne du läser)

Lila: Intressant, relevant
(Något du av intresse hittar eller som du tycker är relevant gentemot kursen, detta kan få dig mer motiverad också)

Grönt: Frågor/funderingar/diskussioner
(Frågeställningar som uppkommer under läsning, saker du funderar över, eller som kan vara värt att diskutera)

Orange: Tentauppgifter osv
(Kursens mål, uppgifter från kursen som du ska fokusera på)

Blått: Situationsbaserade exempel
(tex. från praktiken, vardagen, samhället)

Gult: Referenser
(Källor, hänvisningar)

Detta gör att man slipper gå tillbaka till sidorna och tänka vad var det jag tänkte här? Skriv också ner i ett anteckningsblock på varje färg vad det var du tänkte: s. 57, ämne eller tema - vilken tanke du hade osv... Detta har hjälp mig otroligt mycket. Denna lapp kan du också skapa några stycken av och ha som bokmärke och kan lätt kolla tillbaka: "i den här boken var det väldigt mycket rosa lappar, detta betyder att det är viktiga saker jag skrivit ner"....

Så ta den mysiga studentboken, inlindad i en mysig filt, inne i ett mysigt soffhörn, med en mysig kopp te :)