(Namnen på barnen är fingerade)

Bok: Tigris hemliga vän av Lars Rudebjer
Kristina (4:0 ) ber mig att läsa en bok, Nala (2:5)* sitter bredvid.  *Detta står för barnens antal år och månader...

Jag börjar läsa om Tigris och hans vän Hoppsan som är en känguru, att Tigris är en tiger ser jag här inte ett måste att uttala mig om detta, då det tyder på att det är ganska uppebart, men kan ändå nämna det. Tigris och Hoppsan brudar leka vid en bäck.

Nala: "Det finns hajar där"

Jag: "Finns det hajar där?"

Kristina: "Nä, det finns det inte...

Nala: "Jo, kanske!"

Kristina: "Men det är inte havet, vad är det?"

Jag: "Ja, vad är det?" (kollar på texten och bilderna) "Vad tror ni?"

Nala: "...jag vet inte"

Jag läser om en mening ur texten, "varje dag leker de vid bäcken, med sina båtar..."

Jag: "Det var en bäck...men det kunde ju varit ett hav, en sjö eller en liten å."

Nala: "Ah, för den har ett litet vattenfall"

Jag läser vidare...barnen "tappar koncentrationen" av boken och börjar tala om annat som vad de har på sig för kläder, jämför färger med varandra osv. Jag slutar läsa och deltar i samtalet och inväntar. Barnen säger till slut: "fortsätt läsa". Vännerna i boken blir ovänner och barnen kollar i boken och kommenterar:

Nala: "Kolla hans min, vad arg han ser ut"

Kristina: "Nä, han ser ledsen ut"

Samtidigt som jag läser följer jag meningarna med fingret. Detta snappar Kristina upp och gör likadant med fingrarna. Jag läser och vi samtalar om vänskap och att skriva. I boken skickar Tigris en flaskpost. Varför man skriver och varför det är bra att kunna skriva. Barnen kopplar detta till boken.

"Skriva brev" säger barnen.
Jag: "Varför skriver man brev?"
Nala: "För att skicka med flaskpost"
Jag: "Har ni skrivit brev någongång?"
Kristina: "Nä, men mamma och pappa och mormor"

Bokens slut närmar sig och Tigris och Hoppsan blir vänner igen.

MINA TANKAR/SAMMANSTÄLLNING:
Även om detta var ett spontant och på barnens initiativ kunde jag ändå spontant och genomtänkt ställa motfrågor. Barnen kopplar till sina erfarenheter. Nala tänkar på hajar när hon såg bäcken. Kristina har andra erfarenheter och håller inte med Nala. De diskuterar om det en stund. Jag frågar barnen vad vattnet är för något. Jag kopplar till texten och pekar samtidigt på både bild och text. "Enligt boken är det en bäck" säger jag. Det finns ett rätt svar utifrån boken. Men jag försökte visa på att det inte behöver vara så och att man inte alltid behöver hålla med (Självständigt, demokratiskt och kritiskt tänkande, Lpfö 98) Jag har inget krav på att barnen skulle vara 100% uppmärksamma på boken och det jag läser, utan stannar upp, lyssnar på deras konversation och låter de prata. Det viktigaste var att barnen skulle känna att de fick uttrycka sig. Kristina märker att det finns en baktanke med att man "läser något"... Hon förstår att dessa tecken står för något. Det var svårt att veta om det skrifspråkliga fanns där, men en liten utvecklande läsförmåga tror jag båda flickorna hade. Dem har dock ej knäckt den skriftspråkliga koden än. Kristina visar att hon har erfarenhter om hur man skriver brev och varför, Nala kopplar sina erfarenheter till skrift genom bokens handling. Boken handlar om vänskap och detta summerar uppfattningen jag fått av förskolans avdelning, vilket man arbetar mycket med att vara en bra kompis, att förstå kompisen och vara snäll mot varandra. Kristina delar med sig om bråk till syskonen, jag delar med mig av mina erfarenheter av syskonbråk. Vi blir sedan avbrutna av en pedagog. Barnen går iväg till sin avdelning.