Det är väldigt viktigt att man inom förskolans väggar ser med de andra. På en förskola jag närvarat på hängde det en trygghetscirkel på väggen angående att respektera andra.

Sara (2:0) leker inne i samlingsrummet med några barn. Musik är på och en del barn dansar, hoppar och stojar, andra barn klär ut sig. Jag sitter på golvet. Linnea som stått vi sidan av en stund, tittar runt i rummet och kommer sedan fram helt oprovocerat och putter till mig. Jag kollar frågande på henne och hon tittar bort genast bort och går därifrån.

Utdrag från boken; Tigris hemliga vän av Lars Rudebjer

I en sådan här situation är det viktigt att man har både öron och ögon med sig. Att vara vaksam på barnens kroppsspråk och signalement. Jag kan tolka detta som att Linnea vill ha uppmärksamhet av något slag. Rummet är ju också fylld med liv och rörelser, vilket kan vara ganska rörigt och för mycket på en gång för ett barn. Nu ska jag inte analysera för mycket över just hennes beteende utan att det är väldigt viktigt att man som pedagog inte kränker barnens handlingar. Barn gör saker och beter sig på ett visst sätt, för att det finns en tanke bakom den. Att låta Sara själv få uttrycka varför hon gjorde som hon gjorde men att inte kritisera hennes handling, låta henne själv reflektera över vad det var hon ville förmedla. Man kanske inte ska påpeka Sara direkt varför hon gör så, att ifrågasätta på en gång kan i vissa lägen vara till en fördel. Men jag valde här att avvakta och ta upp detta vid ett senare tillfälle med Sara, mellan två ögon. Visserligen ska man ju inte putta på någon och det är viktigt att förmedla detta till barnet, men på ett sådant vis att man inte sänker ner barnet. Barn ska ges rätten att få uttrycka känslor. Det visade sig då att Sara endast ville ha en kram, men hade svårt att göra uttryck för det. Själva handladet förklarades som "fel", att nästa gång hon ville ha en kram så kunde hon enbart be om, fråga, prata, jag förklarade att puttas inte är nödvändigt i detta fall, att är det så man gör då man vill ha en kram? Det slutade med att vi kramades hela dagen och att hon gick runt och frågade resterande barn: "Får jag snälla krama dig." Jag försöker tänka mer kring barnens sätt att vara, tänka och erfara sin omvärld och hur vi kan hjälpa dem att belysa och sätta ord på deras handlingar.