Många barn och unga upplever idag att lärare inte "bryr sig"...sällan uppmärksammar eller frågar hur de mår. En del påstår till och med att de blir ignorerade, att det aldrig händer att en lärare är måna om barns välbefinnande, hälsa och tankar. Är det upp till lärare att behandla och hantera detta? Det kan handla om en liten gest, frågeställning, ett leende som signalerar ut positiv energi. Detta kan hjälpa och stärka eleven så otroligt mycket och behöver inte kräva mycket ansträngning eller extra tid. Frågan som bör lyftas upp här är lärares uppdrag. Pedagoger och lärare har ett uppdrag, detta uppdrag är formulerade i våra läroplaner.

Men ska vi stanna där? Är det professionellt att komma "för nära" sina elever? Vad tycker ni?