Så reseachar man lite på nätet angående föreningar/organisationer inriktat med att hjälpa barn och unga, och vad finner man?! Jag blir så otroligt besviken på människor ibland. Inte bara är BRIS en ideell organisation (icke-statlig) det är även GRATIS att ringa dit och få stöd, de arbetar också utifrån ett barnperspektiv utan dess like! Och så stöter de på sådana här ungdomar, säkerligen vardagligen också. Gud, vad dem måste stå ut! Detta är INTE OKEJ people! Att ni inte skäms!

De MÅSTE ta sitt arbete SERIÖST och dessa samtal med största beakthet och vara tillgängliga. Förstår ni inte vikten i vad de arbetar för? Jag skulle nästan vilja jämföra detta som ett samtal till polisen, den tid ni tar upp av deras ARBETSINSATSER, kanske ett barn där ute far riktigt illa enbart pga av att ni ville ha er ett gott skratt? Det är verkligen inte moraliskt rätt enligt mig att göra en sådan här sak, men sedan vem är jag? Endast en liten röst i världen som ingen orkar lyssna på? Hur ska vi egentligen arbeta emot en sådan effekt hos barn och unga? Och som lärare? Som föräldrar?

Jesus, ibland blir jag inte klok på vissa saker. Asså, JORDEN ANROPAR MÄNSKLIGHETEN!