Kära, Lars Erichsen.

Du inspirerade mig till att bli lärare. En mjuk, kompetent i sitt ämne, och en empatisk sådan, med viljan att förmedla den kunskap du bar på. Barn och unga behöver fler vuxna som dig, som går bortom sitt ämne och verkligen är mån om sina elever. Du tappade aldrig hoppet på mig, stöttade mig, inte alla gånger som jag ansåg att jag förtjänade det heller, detta har lett till den goda insikt jag har idag. Hade du inte förmått mig att kämpa i genom matematik, hade jag nog inte blivit godkänd, känt mig inkompetent och haft skräck för siffror resten av mitt liv. Du öppnade upp en helt ny matematisk värld, där jag inte behövde vara rädd längre.

Idag kan jag med glädje använda matematiken på ett kreativt sätt som lärare. Om det inte vore för dig så hade jag inte varit där jag är idag. Jag hade inte blivit behörig till gymnasiet, än heller kunnat söka vidare till Universitetet. Du förtjänar verkligen all hyllning du kan få och jag önskade att jag hunnit säga detta till dig innan du gick bort. Vila i frid och med vetskapen att du gjorde min skolvardag lite enklare att leva i varje morgon jag gick upp.

Högaktningsfullt, Sandra.


Vill du också hylla din lärare?