Det är bättre att tänka efter halva dagen, än jobba tokigt hela dagen!

Ser äntligen ett ljus i min uppsats!
Jag har snurrat runt alldeles för mycket dessa (oändliga) veckor, snurrat runt i cirklar som en karusell, för att hamna på sida 1 igen. Velat fram och tillbaka, beslutsångest, känslomässiga argument i mitt huvud. Jag har helt enkelt varit ÖVER-ambitiös om det finns något sådant? Jag har en förmåga att förstora det mesta istället för att göra det så enkelt som möjligt, men det är inte pga att göra det hela stort och komplext, det är mer utav en vilja att "göra mer", pressa till det yttersta...gå den där extra milen. Det finns ett makedonskt ordspråk; Razmislete dva pati i kazi ednas - Tänk två gånger, säg en gång. Det kanske behövs fler som jag? Som tänker ett steg extra? Som reflekterar mer än en gång? Jag vet att jag bär på en rik förmåga, men ibland har jag svårt att få ner det i ord på ett förståeligt vis, så ibland kan det vara svårt att hänga med i mina tankebanor... Vad jag än gör, om det så är att laga middag, lägger jag ner hjärta och själ i det jag gör. I längden når man något som kallas 'utbrändhet'. Men jag har lärt mig något otroligt viktigt av den här processen... Jag ska inte sluta göra saker med mitt hjärta, men jag ska inte alltid behöva ta det där extra steget och alltid göra mer än vad som krävs, utan att göra det jag förmår just vid det tillfället är tillräckligt bra nog. Man kan bara göra sitt sitt bästa, men vara stolt över sig själv ändå. Den extra milen kan du springa då du tankat på med extra energi igen!