En aktivitet jag höll i samband med kursen Utomhuspedagogik.

Mina reflektioner

Jag har fått större förståelse för hur miljöns betydelse verkligen har betydelse för barns lärande, hur detta stimulerar, utmanar och påverkar. Hur hade det varit om man hade gjort detta inomhus? Det är självklara tankar för mig som kommit upp på vägen. Jag tror inte jag hade fått samma respons eller effekt som när vi satt ute, miljön har sådan stor påverkan på oss, mer än vad man tror! Den bjuder in oss till en annan värld och att solen sken gjorde ju saken ännu bättre! Ute kan barnen använda hela kroppen och alla sina sinnen i lärandet. Dahlgren och Szczepasnski beskriver lärandet i utemiljön som något som för barnet förenar praktiska och teoretiska erfarenheter genom direkta upplevelser!

Barnen associerar till saker som är känt för de sedan tidigare, alla barnen kopplar till något de har erfarenheter av (sugrör, paj och kolsyrat vatten) Syftet med detta är att öppna upp tankar och funderingar. Det viktiga är inte att gissa rätt utan att fantisera om vad det är eller kan vara för något. Att kommentera ”tänk hur olika vi tänker” eller ”vad spännande”. Jag tror de här barnen själva märkte att de alla associerade till olika saker. Det var ingen som nedvärderade någon annan för att de kanske inte visste vad föremålet var, utan de var öppna och hjälpte varandra på vägen. Det är väldigt viktigt att inkludera alla. Alla fick delta på något vis och känna och såklart fick allihopa smaka på bären! Till sist vill jag säga att det var trist att jag inte kunde närvara på friluftsdagen. Men just som jag kopplar denna uppgift och sammanfattar vad jag har lärt mig av detta, är just den här rädslan av att göra någonting ute med barnen, den finns inte där längre, kursen har verkligen öppnat upp nya banor i mina blivande roll som pedagog!