I ett visst stadium förstår barnet att olika människor kan se på samma situation utifrån olika perspektiv och att detta beror på vilken information man har om situationen. Men det kan fortfarande inte samtidigt utgå från sitt eget perspektiv och någon annans. Barnet tror att ett av perspektiven är det sanna - antingen har barnet själv rätt eller också har den andre rätt. Selman kallar detta för subjektivt perspektiv. Detta stadium är i 6-8 årsåldern.

Om man exempelvis ställer följande fråga till barnet:

Barnet skulle då svara att det är värst att butiksägaren blir bestulen, därför att han omedelbart vet att han har förlorat pengar. Den andre skulle inte märka det förrän långt senare, när han inte får tillbaka pengarna.

När barnet blir äldre skulle det i stället resonera så att det skulle vara värre att bli lurad av en person man känner som man lånar ut pengar till än att bli bestulen av en person man inte känner. Det ligger något mera opersonligt i det sista. På det här stadiet börjar också barnet att kunna skilja mellan avsiktliga och oavsiktliga handlingar och bedöma dem på olika sätt. Om man till exempel berättar följande historia för ett barn:

Barnet kanske då skulle svara att det beror på. Om han bara fick reda på att flickan klättrat i trädet skulle han bli arg, men om han också fick reda på varför skulle han förstå att flickan hade haft en anledning att klättra upp i trädet.