Min artikel från kursen PDG515 - Fritidspedagogik för barn och unga

Den digitala världen utvecklas ständigt och teknologigenerationen är här för att stanna. Barn och ungdomar spenderar idag allt mer sin fria tid framför datorn och vi kan inte hejda den tekniska utseglingen. Datorer och datorspel kopplat till lärande? Vad skulle du som förälder eller lärare säga om ”schemalagd” tid för datorspel på fritidshemmen?

Är det ett perspektivbyte på lärandet eller ett studieperspektiv vi behöver fundera över? Om datorer och media får ytterligare plats i verksamhetens vardag och pedagoger involverar sig i barns mediaanvänding och utnyttjar detta till något givande och nyttigt! Finns det en möjlighet att skapa en positiv inställning till barns mediaanvänding? Hur kan vi göra för att koppla samman World of Warcraft till lärandet? Läraryrket är ett komplext och långt ifrån simpelt arbete och kräver ansvar och kompetenta pedagoger. Att möta barnen där de befinner sig nu och involvera oss i det meningsskapandet som ständigt pågår, det gäller att ständigt hänga med. Fritidsverksamheten står mycket för att förgylla barns meningsfulla fritid. Fritidspedagoger utför idag viktiga uppgifter med att aktivt utveckla och stimulera barns identitetsskapande och sociala utveckling. Forskning kring läroprocesserna på fritidshem är något som är markant tunt av, då förskola och skola oftast står i rampljuset i och med att dessa har fullt utvecklade läroplaner.

 

Möjligheter eller problem? Datorer och nätets risker är oftast överdrivna idag anser Elza Dunkels, forskare och lärarutbildare på Umeå universitet. Diskussioner och funderingar kring ungas användning av datorer behöver få en större plats i skolan, uttrycker sig Dunkels. Men detta tycker jag även borde få ännu större plats i fritidsverksamheten istället. Dessa frågor måste komma upp på fritidshemmets agenda för att pedagoger ska kunna sätta sig in och vara där som stöd och bollplank för barnen. Jag tror att det viktiga är att se möjligheterna istället för att skapa problem kring datoranvändandet. Vill vi enbart urskilja den negativa påverkan datorer har på barn och unga? Men myntet har givetvis två sidor. Jag intervjuade en 10-årig pojke. Så fort han kommer hem sätter han sig vid datorn för att direkt spela spel på Facebook. Han nämner att han chattar med vänner han oftast redan känner från t.ex. skolan eller fritids. Det som dock bekymrar mig en aning är huruvida åldrarna bara sjunker, alltmer yngre barn sitter framför datorn. Det blir idag allt svårare och svårare att aktivera barn till att gå ut och leka istället för att sitta fastklistrad framför datorn flera timmar i sträck. Barn föds idag in i ett informationssamhälle där information av olika slag idag hämtas genom media. Det är därför det är så pass viktigt att föra in och engagera oss i detta! Barn och unga kommer inte att sluta använda sig av datorer av denna beskaffenhet. Hur kan vi tackla denna teknik så att den inte påverkar barns vardag på ”fel” sätt?

 

Kan rädslan besegra tekniken? Det kan uppfattas på så vis att lärare idag förhåller sig till en skeptisk syn till datorer och dagens teknik. Dunkels säger: ”Jag tror att många lärare blir rädda för de tror att det handlar om tekniska saker, när det egentligen handlar om etik, juridik och konflikthantering i grupp, sådant som lärare är proffs på.” En länk mellan mediakultur och pedagogik är något jag anser vi bör skapa en grund för i fritidsverksamheten. Philip Lalander och Thomas Johansson är båda professorer i socialpsykologi och har i sin upplaga teori och praktik tagit upp ungdomars livsvillkor i dagens snabbföränderliga samhälle där tekniken ständigt utvecklas i form av Internet och tv. ”Referenterna för stil- och identitetsskapandet kommer inte i första hand från ‘verkliga’ sociala relationer, utan från mediernas fiktiva världar.” Kan vi tänka om, om just barns mediepåverkan? Kan dessa fiktiva världar komma att spegla något annat i det vardagliga livet? Är exempelvis World of Warcraft enbart ett spel som unga ser som ett nöje? Det finns också en positiv lärandesida av att spela datorspel. Man lär sig genom interaktion med andra människor, oavsett hur man stöter på de. Förmågor som språk, kommunikation, lagarbete/samarbete, reaktionsförmågor, problemlösning, ledarroller, matematik. allt detta som barn lär sig i förskolan, skolan och på fritidshemmen finns även här! Vi måste våga öppna upp för nya tankesätt och nya tankebanor!

 

Det gamla blir nytt och det nya blir gammalt! Motivationsgraden för barn är som natt och dag, den växlas ständigt och det är upp till dig som pedagog att stimulera barnen och utveckla viljan att lära och utforska. Svaret på frågan: Vad kan vi göra för ungdomar så de inte fastnar i det här glappet mellan fritid och sin fria vilja? Kanske känns mer givet än lättsvarat. Vår samtid kräver idag moderna verktyg för den ständigt utvecklande mediekultur som växer. Mycket av fritidshemmets uppdrag strävar till att erbjuda barn en meningsfull fritid. För dessa barn kanske datorn är ett utav valen som de anser som meningsfullt. Då jag inte menar att all kraft i verksamheten ska läggas ner på just användning av datorer, men att involvera både vuxna och barn och få ett s.k. ”mediatänkande” där konsekvenser och ansvar utformas. Att gå in i barns världar där medvetna och pålästa pedagoger möter barnen och utgår från barnens intressen. Att man med några barn eller i grupp diskuterar vikten av digital användning. Att då öka förståelsen för barns och ungas aktiviteter på Internet och synen på vad som är intressant och lärorikt för barnen är något vi bör bädda in mer i lärandet. Vi måste utgå från både, barnen, pedagogerna och fritidsverksamheten. Vad lär sig barn av mediaanvänding? Är det de positiva eller negativa vi vill lyfta fram?

 

Vågar du vara med och forma framtiden med nya kliv? Vågar du ta första steget?