Utifrån kurs LKF260 har jag under en dag besökt en förskola. Avdelningen är uppdelad med de yngre barngrupperna och de äldre, jag har befunnit mig i den yngre barngruppen.

 

Antal barn i barngruppen: 13

Barnens åldrar: 1-3 år

Antal pedagoger: 2 pedagoger + en extra

Vilken syn har vi idag på dagens barn? Oavsett vilken förskola man kommer till kan man se ett visst mönster som inbegriper ett sätt att förhålla sig på, som verkar spegla hela verksamheten. Det jag menar med detta är att man märker ett visst sätt hur pedagoger förhåller sig till barnen och ett sätt på hur saker och ting ska gå till. Den barnsyn som råder, frågan är vart dessa synsätt kommer ifrån? Vart skapas dem? Från samhället? Offentliga sektorn? Egna erfarenheter och värderingar?

 

Betydelsen av tidigt lärande är något som man alltmer genom både forskning och tidigt ingripande av barns kunskapsutveckling lagt ner mer fokus på idag.

 

’Kvalitet’ inom förskolans institutioner är ett konstruerat begrepp, subjektivt till sin karaktär och grundat på värderingar, övertygelser och intressen, snarare än objektiv och generell verklighet. Kvalitetsomsorg finns i stor utsträckning i betraktarens öga. (Dahlberg, mfl, 2002)

 

Mycket av kvalitetsbeskrivningar har handlat om att upptäcka samband mellan olika egenskaper kring resurser såsom barnsgrupps – och personalgruppsstorlekar. Man har också intresserat sig utöver denna brygga, såsom barnens aktiviteter, interaktioner mellan barn och vuxna osv. Det är svårt att mäta kvalité på någonting i och med att det är en bedömnings och tolkningsfråga. Att sätta prägel på hur en förskola ska vara konstruerad, hur det ska se ut och vilka föremål som ska komma till stånd för en stimulerande pedagogisk verksamhet. Då tolkningar har med värderingar och känslor att göra och hur man uppfattar saker och ting, kan det lätt bli missvisande och svårt enligt mitt tycke.

 

Omsorgssituationer:

Bild 1

Bild 2

 

Jag tror att det är viktigt som pedagog att reflektera över vad måltiderna på förskolan står för. Finns det ett visst mål med att man äter tillsammans? Vilket av målen vill vi egentligen sträva efter? En strikt atmosfär där alla sitter och äter sin mat fint och ordentligt? Eller öppna upp mer för en tillåtande stämning? ”Matsalen” är uppdelad på följande vis, ett lågt och ett högt bord, där barnen sitter och äter. I samma rum finns en diskbänk, läshörna och en kökshörna (bild 4) (spis och diverse som barnen kan leka med) Valet av att ha både och istället för att bara ha det ena är en sak jag har funderat över mycket. Att ha ett lägre bord (bild 1) ter sig ha sina fördelar i den här barngruppen. Bordet är då vid höjd med barnen och kan då ha lättare för sig att röra sig fritt, även hämta upp något från golvet om de tappat något, det är viktigt att barnen tränar på sin motorik här. En strikt atmosfär har märks av, en harmonisk emellanåt. Dessa s.k. ”regler” som förekommer vid matbordet verkar vara utformade efter pedagogens behov. Att det ska vara lugnt och tyst och att barnen ska äta sin mat. En social samvaro kan framstå. Pedagogen tar här chansen att samtala med barnen om händelser ute på gården, vad barnen lekte och gjorde osv. Barnens intresse uppmärksammas till viss del. Utvecklande till självständighet. Barnen får ej delta i dukning, får ej bre mackor själva. Barnen blir serverade maten (detta gäller även vid påklädning) Då jag frågade personalen hur det kommer sig att dem gör på detta sätt, fick jag svar såsom: ”Barnen är för små och för bakterierisken skull.”

 

Vad säger detta om barnsynen?

Tina pekar på mjölpaketet. ”Häst” säger hon. (Det är en dinosaurie) Pedagogen ”rättar” ej barnet utan samtalar med barnet kring den här ”hästen”. Då barnet tappar intresset och uppmärksammar annat fortsätter, pedagogen och äta sin mat.

Inventarier:

Basutrustning; bord, stolar, öppna hyllor, lådor, för material

De flesta rummen är väldigt sterila och väldigt tunt möblerat. Barnens egna lådor är placerade inträngt vid matplatsen där barnen äter. (bild 3) Kan tycka att det är väldigt svårtillgängligt för barnen att utnyttja detta utrymme. Här förvarar dem även barnens portfolios som barnen själv kan bläddra i och ta del av. Bild 6-8 föreställer olika aktivitets - eller lekrum. I byggrummet (bild 7) finns en rutchbana, samt olika byggmaterial som står på golvet, därför tolkar jag detta som material som är väldigt tillgängligt för barnen. När saker och ting står placerade på golvet uppfattar också barnen att detta är material man får röra!

 

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

 

Det här med tillgängligt material var något jag fick upp ögonen för ute på min vfu. I ett utav rummen står en öppen bokhylla. Jag ville kolla närmare på detta och märkte faktiskt till min förvåning hur sakerna var upplagt. Kollar man på bild 10 där jag har sammanfattat tre olika bilder. På första hyllan är det tomt, på andra hyllan finns en låda med olika slags djur och längst upp finns ett ladugårdshus. Det behöver ju självklart inte finnas en viss baktanke med detta, men man skulle ju nästan vilja att det vore så. I och med att det signalerar ut lite vad som verkligen är tillåtet att leka med samt vilka leksaker som är lite extra på något vis.

 

 

Bild 9

 

Bild 10 (innefattar 3 bilder)

 

Språkutveckling:

Material som böcker, finns tillgängliga för barnen. Uppe på hyllorna byts böcker ut rutinmässigt för att stimulera barnen. Dock känns det inte som om böckerna används för språkutvecklande aktiviteter, utan mer för att lugna barnen eller ha en mysig stund tillsammans. Säkerligen finns det en och annan pedagog som reflekterar över detta, men inget som jag tyckt synliggjorts. Inte heller har jag märkt av några planerade språkaktiviteter. Det spel som finns framme är oftare en enklare variant av pussel, ska man spela något annat får man be en pedagog. Dessa spel som jag tycker är väldigt relevanta och som barnen använder dagligen, ska vara mer åtkomliga för barnen.

 

Bild 11

 

Motoriska aktiviteter:

De motoriska aktiviteterna är något bland de högsta i medelvärdet 4, 50 med en summa på 64 %. Någon form av skapande aktivitet förekommer, men eftersom dagen är formad av rutiner finns där inte så mycket planerade aktiviteter, däremot spontanaktivitet i form av finmotoriskt material, där barnen själva kan sätta sig och pussla, pärla osv. När det gäller grovmotoriken finns det på förskolan en väldigt stor och luftig gård där barnen kan utöva aktiviteter och lek. Detta är en utav dem väldigt få utegårdarna som varit så stora, jag skulle nästan kunna säga att den var enorm jämfört med andra förskolor. Väldigt välplanerad gård måste jag säga, med både sandlådor, ett antal gungor, en kolonilott och öppna gräsplättar. Där finns också klätterställningar, där barnen kan balansera och ytterligare finslipa på sin motorik.

 

Skapande aktivitet:

Barnen på denna förskola skapar oftast i eget syfte, inte ofta dessa aktiviteter är lärarledda. Såsom bild och form kan både vara kopplade till något tema, lärarlett arbete eller ske spontant. Musik och rörelse: Går vi tillbaka och kollar på bild 6 finns där ett utrymme där barnen kan lyssna på musik. För bygg och konstruktionslek finns ett visst utrymme för detta, ett rum där ett antal barn tillsammans kan leka. Detta sker både på förmiddagen och eftermiddagen. Då vi kommer till rollek eller fantasilek, har barnen tillgång till utklädningskläder (bild 12) men material verkar vara riktat mot ’mamma-pappa-barn-lek’ än att mer stimulera till mer överskridande lekar.

 

Bild 12

 

Social utveckling:

Det finns visst utrymme att ta sig undan ifall man skulle vilja vara för sig själv en stund. De äldre barnen på avdelningen har ett visst rum där de utom synhåll kan vara ifred. Finns även smårum där barnen kan sitta och läsa eller göra något annat. De flesta planerade aktiviteter där grupporganisationer kommer till stånd innefattar oftast hela barngruppen, bla vid samlingar och eller annan uteaktivitet. Då majoriteten av barnen på förskolan har svenskt påbrå har jag inte märkt av något försök till att variera aktiviteter och material utifrån kulturell mångfald eller etnisk bakgrund eller tillhörighet då jag befunnit mig på förskolan.

 

Lärares arbetsvillkor:

Om man kollar på figur 1, så märker man att det som är kopplat till pedagogers utrymme är bland det högsta medelvärdet, totalt 62 % (det högsta är motorikens) Vad kan man dra för slutsatser här? Att barnens motorik och rörelse ter sig viktigast, att barnen får vara ute i friska luften och springa av sig, leka med kroppen.

 

Figur 1

 

De områden som har mer än 50 % kan klassas som relativt hög kvalité, allt under 50 % kan klassas såklart som låg kvalité. Av dessa områden så var det tre som låg över 50 % och två som låg under 50 % och två som låg på gränsen. Eftersom det var så få områden som hade så hög kvalité så är det en del som bör förbättras eller reflektans över i förskolan. Bland de lägsta områden ligger social utveckling på ett medelvärde av 3,29.

 

Figur 2 - Medelvärde per område

Figur 3 - Kvalitetsaspekter

Här är några frågeställningar som kommit upp under denna kvalitetsbeskrivning:

Vad anses idag som en kvalitetsmässig svag verksamhet? Vi måste ställa frågor som i huvudsyfte rör sig barnen och verksamheten. Att ställa kritiska frågor angående verksamheters struktur och hållning är något jag tycker är viktigt och innefattar en pedagogisk kvalitetsbeskrivning.