Att som barn blir stimulerade och uppmuntrade redan vid de tidigare åldrarna är något som inte vanligtvis först och främst sätts i fokus. Redan i de tidigare åldrarna ska de få chansen att bli sedda, hörda och inspirerade. Det är faktiskt under de tidigare åldrarna som hjärnan är mer mottaglig och barnet har lätt att lära sig. Dessutom om man börjar redan tidigare i de yngre åldrarna, får det inte heller så stora krav på sig själva sen när de börjar skolan. De är under de tidigare åldrarna man lägger grunden för allt lärande!

Språkstimulering i förskolan

Det är inte bara i förskolan vi ska stimulera till skriftspråket, utan även hemma bör föräldrarna engagera sig, genom att läsa sagor för barnen, eller låta barnen vara delaktiga av vardagliga möten med läs- och skriftspråket. Men förskollärare är idag osäkra på hur långt de ska gå, det vill inte att barnen ska känna press och krav och bli oroliga. Därför är det också viktigt att gå på barnens egna känslor och initiativ. Barn i 3-5års åldern är nyfikna och alerta. Jag kan på ett sätt förstå dilemmat, det är precis som matematiken som länge har setts som ett skolämne, har fått väldigt mycket rum i förskolverksamheten de senaste. Men det blir vad man gör det till, vilka krav man ställer på barnen och vilka förväntningar man har.

För att kunna möta den mångfald av pedagogiska behov som barnen har måste förskolläraren använda kunskaper från ett brett register med teorier. Alltså kan man inte utgå från en enda bestämd teoretisk inriktning eller ett bestämt perspektiv när de pedagogiska aktiviteterna planeras. Det praktiska arbetet är helt enkelt för komplext för att omfattas av en teori och ett perspektiv. En förskollärare ska vara både praktiker och kunna reflektera om praktiken.

Jag håller med om detta, vi måste våga satsa brett! Vi måste våga sålla ut. Att se mer globalt på den hela pedagogiska verksamheten och fånga helheten i kärnan. Att använda sig av olika teorier och olika perspektiv ser jag inget fel på. På ett sätt är alla teorier och perspektiv detsamma, de har bara olika sett att se på saker. Jag tror faktiskt att de olika teorierna kan komplettera med varandra, de fyller ut de luckor som behöver fyllas som den andra inte kunde skapa.

Aktivitetsförslag:

• Muntligt textskapande – Barnet ritar en bild och berättar vad han/hon har ritat, sedan skriver vad hon har ritat, sedan skriva sitt eget namn och sedan läsa vad han/hon har skrivit. (fokusera hela tiden på om barnet säger något när han/hon skriver.) Jag tycker att denna aktivitet är underbar! Inte bara får man reda på var barnet befinner sig i sin lärandeprocess, utan man får också reda på hur barnet uppfattar skriftspråket.

• Skriftligt textskapande – Skriva text till bilder, göra en tidning med artiklar i, sagor, grupphistorier, göra en bok.
• Berätta för gruppen! – Berättargrupper
• Skriva historier/berättelser
• Högläsning – Rim och ramsor, bok eller bok och band, lek med fonem

Begrepp och ord som uppkom i litteraturen som jag inte hört tidigare:

Representationssystem – återskapa en händelse med hjälp av bild, tal och skrift

Fonologisk – Språkljud, t.ex. lekar med stavelser, meningar och ord

Pseudo - påhittat, inte riktigt, låtsas.

Epilingvistisk – med omedvetna (instinktiva) kunskaper om språkets system (en del av Jean Émile Gomberts utvecklingsmodell om språklig medvetenhet)

Hemsidan: Läsa och skriva

”Skrivandet är en kognitiv process i flera steg.” skrivs det på hemsidan. För barn eller vuxna som ska lära sig skriva eller läsa är det en utmaning att förstå själva arbetsprocessen i sig och språkets uppbyggnad. De som redan har vanan inne, tänker nog inte så mycket på hur de gör när de väl skriver. Om jag själv tänker tillbaka på min tid då jag lärde mig skriva och läsa, kan jag inte alls komma ihåg min skrivprocess! Hur kommer detta sig? Enligt mig är det viktigt att låta barnen bli medvetna om sin egen process och dessutom anskaffa den. ”Berättandet” i sig är viktigt i både tal och skrift. Det fanns en väldigt intressant film på hemsidan, en 6-årig pojke läser högt. I slutet av filmen kommenterar professor Karin Taube pojkens läsning. Finns även ett antal andra filmer i samma veva. Detta tycker jag är oerhört intressant eftersom man får se hur barnet bemöter bokstäverna, hur läraren bemöter barnet och också hur själva lässtilen förändras under filmens gång, samtidigt som barnet ska försöka återberätta innehållet. Man märker också mellan pojke 7 år och flicka 7 år, att flickan behärska språket bättre, precis enligt den undersökningen som också finns på hemsidan inom kategorin läsning och genus. Hur kommer sig detta? Kanske vore detta något man kunde diskutera?

”Uppmuntrande och positiva omdömen från lärare som ser de framsteg barnet gör hör också till en skolmiljö som gynnar barns självbildsutveckling.” Barnen behöver någon som påpekar och visar att de gör framsteg i olika sammanhang, vare sig det är en vuxen eller en kamrat. Detta kan stärka barnet självkänsla till att våga mer. Att i leken använda både skrift och läs kan stimulera barn som kanske inte riktigt har lärt sig att skriva och läsa än. Barns läsning och självbild är något jag tycker vi ska fokusera oss på mer i framtiden och det finns redan folk som jobbar med detta. Att läsa högt är en av flera punkter som finns med på hemsidan. På New York Public Library har de en väldigt ovan metod till att hjälpa barns självkänsla, ett speciellt program för barn som har svårt att läsa. Där får barnen läsa högt för hunden Theo, inte bara människan bästa vän utan också en väldigt bra lyssnare! Barnen uppfattar hunden som väldigt intresserad då han lägger tassen på boken, flertal av barnen säger att hunden tittar på bilderna, uppmuntrar de till att komma på vad nästa ord är och att även hunden känner rädsla om boken är läskig. En väldigt kreativ och modig idé tycker jag. Barn behöver känna att de inte känner sig dömda, utan bara tas som dem är. Ett program som verkar gå framåt och fungerar!

Frågor:

• Hur kan vi som lärare hjälpa barnen till att inte utveckla en negativ lässjälvbild?
• Vad är fonemisk medvetenhet?
• Vilka tillvägagångssätt kan man använda sig av då barnen inte visar intresse?
• Barn som använder datorn enbart till lärandesyfte? Vad har ni för ställning till detta?