Situationen är hämtad från min vfu-plats

På plats befinner sig två pedagoger och jag. Banen ska åka vagn, den liknar en buss. Medan pedagog tar på de andra barnen sitter de andra redan "fastspända". Pedagog ber mig att göra barnen sällskap, kanske köra dem runt gården så länge. Innan vi går utanför dörren signalerar barnen att de är förväntasfulla, andra sitter stilla och väntar. Barnen ropar pedagogens namn! Pedagog springer ut och in.

Ped 1: "Vad är det..?"
Ped 2: "Gu, vad roligt det ska bli att åka buss!"

När jag kör barnen runt gården i cirklar får jag olika uttryck. I och med att gården är ganska stor men ändå inte så flexibel att jag kan köra vart som helst, kör jag några varv runt den stora sandlådan. Barnen signalerar att de tycker att det är roligt. Vissa barn förstår inte riktigt sytet. Jag samtalar med barnen samtidigt som jag kör.

Jag: "Höger, vänster" "bakåt-framåt" (visar med händerna) Jag kommenterar och frågar barnen hur dem vill att jag kör, ber dem peka med händerna."Snabbare!" säger dem.

Till slut kommer pedagog och vi går iväg. VI ska åka omkring i området. Barnen ska få äta frukost utanför någon av barnens hus. I och med att dem flesta barnen bor i området, försöker pedagogerna göra detta rutinmässigt. Barnen sitter i vagnarna och man stimulerar genom att prata och peka på omgivningen.

SAMMANSTÄLLNING: Planering kräver tid och tvärtom, vilket jag märker här inte riktigt fungerar i praktiken. Att klä på vissa barn, då resten får vänta är inget bra system. Dessa barn är dessutom mellan 1-3 år och har inte riktigt den motoriska tålamoden. Jag har full förståelse för att personalstyrkan inte alltid är fullt ut... Den ena pedagogen uttrycker en viss stress och aggretioner, den andra pedaogen har en medvetande tanke. Hon förbereder barnen, bekräftar dem och talar om vad som ska hända. När det gäller yngre förskolebarn är det viktigt med en viss rutinmässig gång, vissa barn mår bra av att veta att varje tisdag så går vi ut till skogen eller varje dag har vi samling med sånger. Situationen kan te sig väldigt lugn och avslappnad, men i bakgrunden råder ändå lite kaos och stress. Dessa barn som redan sitter fastspända blir lite hispiga. Jag kör dem därför runt gården, pedagogerna ber mig göra detta. Antagligen för att undvika stök, vilket jag tycker är utav fel anledning. Barnen ska inte behöva hamna i den här situationen från första början, att dem sitter fastspända.

Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i den här idén med att köra omkring samtliga barn i vagnar. Alla barnen har den motoriska färdigheten att dem kan gå. Frågan är vad syftet är? Vad är målet? Jag kan se det som att det är från pedagogernas sida det gynnar. Att ha koll på 13 barn kan vara svårt, det förstår jag. Men att låta dessa yngre barn sitta stilla i vagnar? Man kör runt och kollar på hus. Här kan man dock märka av otroliga färdigheter hos barnen. Miljömedvetenhet, lokalisering. Barnen kommer ihåg vart dem bor. Matematik är något som också finns i vardagen. Då jag körde runt barnen ville jag medvetet stimulera med matematiska begrepp, begrepp som är viktiga att lära sig. Barnen kanske inte kan uttrycka med ord att de vill att man svänger höger, eller letar efter en leksak under bordet. Därför är det extra viktigt för oss pedagoger att sätta ord på dessa matematiska begrepp och synliggöra dessa. Barnen ska ses som meningsfulla individer.