Att själv få se med egna ögon är en ofattbar känsla!  Det är med våra ögon vi lär oss det mesta men också med våra hjärtan. Det jag har fått med mig från ett land som heter Rumänien är obytbar. Att ständigt få upptäcka och utveckla sin nyfikenhet och vara med på nya äventyr. Jag har varit med om en resa tillbaka in i mina djupaste tankar som jag kan komma, en resa till en annan värld som inte är lik min. Andra regler, andra värderingar och annat utseende. Vi jämför oss hela tiden, så mycket att det faktiskt blir till en naturlig vana. Att smälta in något så nytt, så fräscht, kan nästan beskrivas som en halstablett som håller på och smälter i munnen.

Man är van vid sin egen miljö, sin egen matsal och sitt eget klassrum men plötsligt får man se något annat och man börjar jämföra omständigheter. Ungdomarna i Rumänien lever efter andra värderingar och förutsättningar precis som vi här i Sverige. Studier är en viktig del för dem på ett annat sätt än här för oss, i Sverige är det obligatoriskt att gå i skolan vilket gör att det nästan känns lite tvingat och vi tar det för givet att gå i skolan. I Rumänien är det kanske inte alls på samma villkor.

 

Celegiul National Moise Nicoară hette den första skolan vi besökte i Arad. Det första jag tänkte när jag klev in där var att det var väldigt stort och rymligt, nästan för stort och att det påminde nästa om ett internat med stränga väggar. Här var det välordnat och prydligt i korridorerna. En sak jag tänkte på omgivningen i korridorerna var att det var så lugnt och tyst även när det var elever där. I Sverige är det skrik och gap så fort någon går förbi och det blir inte tyst förens alla är på lektion ungefär. Man får ju en viss uppfattning av det man ser men när man sedan får det förklarat för sig faller alla bitar på plats. Man märkte att det var bra sammanhållning mellan alla och de flesta tycktes känna varandra. Sedan tyckte de flesta att mobbning inte var en så stor del av vardagen men visst förekom det ett och andra konflikter, vilket jag tror förekommer överallt. Om de är så att någon mår dåligt eller behöver prata finns det tillgång till en psykolog och en skolsköterska.

Det man själv såg var väl att dricksfontänerna var inte så speciellt fräscha och då kan man ju undra om de verkligen dricker därifrån? Toaletterna var inte så värst skabbiga, det dög till att göra sitt behov på, men om man ska jämföra toaletterna med Sverige så är våra toaletter mycket renare och fräschare. De rumänska eleverna berättade att de varken dricker från handfaten eller duschar efter gympan med tanke på att det är ofräscht i duscharna. Hur kommer det sig att de inte gör något åt det? Är det brist på resurser eller annan anledning? Rektorn spelar en väldigt hög roll på skolan och ingen vågar riktigt stå emot utan man lär sig leva med det man får. Men visst är det folk som kommer med idéer och tips på förbättringar men man förväntar sig inte för mycket. När det gäller maten så tar de hellre med sig sin egen mat då de slipper betala i matsalen, dock fick vi inte se någon matsal vilket jag tycker var lite tråkigt för det hade varit något att få erfara. Något jag reagerade på var att jag inte kunde se några nödutgångar. För att vara på säkra sidan frågade jag en utav rumänerna och hon påpekade bara att om det skulle börja brinna hoppar de ut genom fönstren, men inga skyltar som markerar att detta är en nödutgång, vilket vi har i Sverige.

 

Nästa stopp är på en Ungersk skola som ser ungefär likadan ut tyckte jag, fast med betydligt mindre klassrum/lokaler. På den här skolan går man från 1-4, 5-8 och 9-12 och de yngsta går på den lägsta våningen så trappas det upp med de äldsta längst upp. Klassrummen påminner mycket om när jag gick i mellanstadiet. Bänkarna hade som små hyllor under bänkarna där man kunde förvara sina väskor och böcker vilket är väldigt praktiskt om man har mycket i släp, det borde kanske vi ha också? De har även skåp där de kan förvara ytterkläder och annat.

Det man märkte när man hade satt sig ner var att de hade olika valutor på väggen även den svenska valutan. Det fick mig att börja fundera varför men tog mig aldrig tillfälle att fråga detta då det kändes som en fjuttig fråga, så jag kan bara spekulera. Min första tanke var att det var länder de hade haft kontakt med, vem vet. De betalar varje månad för ett skolkort och får hälften av pengarna tillbaka i slutet av månaden, för dem som inte har så mycket pengar finns studiebidrag att få. Mat äter de hemma eller ute då det blir billigast så, det är inte många som äter i skolan. Här verkar säkerheten något betydligt högre, brandsläckare på väggen fanns det. En kille berättade också om en källare de hade ifall det blev krig och även några nödutgångar fick jag se. Några olycksfall förekommer sällan, en ungersk kille berättade om att det var en kille som hade fått hjärtattack och dött och var det enda stora olycksfallet som har hänt på skolan. Musik och religion är onödigt tycker en kille, han menar att man inte får ut något av de ämnena, hans favoritämne är då matte. Däremot spelar han trummor i ett band på fritiden, det är inte det att han inte gillar musik men man får inte uttrycka sig på lektionerna säger han.

Vi besökte en romsk skola det var som något jag aldrig hade sett förut. Miljön var ingen vidare om man jämför med vad jag är van vid. De ikryssade var det som fanns på den romska skolan

Bilder: Sanna Kajsdottir, Rebecka Bohman

Det här ska finnas på en toalett:

- tvättplats [x] (utanför båsen)

- toalettpapper [x]

- handduk gärna av papper [x]

- papperskorg [x] (utanför båsen)

- bägare för dricksvatten

- klädkrok

- spegel [/] (tror jag såg en utanför båsen)

- uppsamlingskärl för sanitetsbindor m.m.

- tvål

 

Toaletterna ska också vara

- avskilda (kan jag inte påstå)

- låsbara

- handikappsanpassade (bör finnas en åtminstone)

 

Riktigt skabbiga toaletter som ser ut och bli städade ytterst sällan, varken lås eller avlägset där man kan få vara ifred. Här tror jag frågan är väldigt mycket om resurser. Allt arbete behöver organiseras för att en verksamhet ska fungera.

 

Det finns många definitioner på begreppet arbetsorganisation men mer vardagligt menar man oftast:

• hur arbetet planeras och läggs upp,
• hur arbetsuppgifterna fördelas mellan olika anställda,
• hur beslut fattas och hur fördelningen av roller ser ut - delegering och befogenheter
• vilka former för samarbete som finns utvecklade,
• hur arbetsplatsen utformas - såsom layout och produktionsflöde.