GOOD MORNING SUNSHINE!

Ah nu kom den, den "efterlängtade" förkylningen! Hostattacker som går ner till lungorna är gött också har jag hört! Så himla typiskt nu mitt inne på vfu-veckorna. Ablöö inte så konstigt heller kanske med tanken på att jag torkat näsor den senaste veckan, får stanna hemma idag och missbruka all preparat som finns och hoppas att jag känner mig bättre imorn!

Hur kommer det sig alltid att man som student alltid får så fruktansvärd ångest så fort man bli sjuk? Eller då man missar ett seminarie som man verkligen var tvungen att gå på, en jätteintressant föreläsning? Jag är en av dem i alla fall. Vet inte om det är lite de här tänket man fått med sig av vissa kursledare "är ni sjuka får ni skylla er själva, det är er plikt att ni ska vara här, men är ni borta så synd för er." Man tillåter sig själv inte att få vara sjuk i ens en gång! Hur kul är det att komma till en arbetsplats och ha hostattacker var 3:e minut? Funkar ju inte riktigt heller och sedan dessutom ska vi inte snacka om bakterierisken! Arbetslaget blir nog inte så glada direkt om man smittar ner dem...ne, det är en svår linje att bryta alltså...

Jag känner mig fruktansvärd dum och har nästan dåligt samvete. Får fruktansvärt ont i magen till och med. Men varför egentligen? Är det tidspressen som trycker på nu igen? Att jag inte ska hinna med? Eller är jag orolig för vad andra ställer sig? Man kan ju inte hjälpa att man blir sjuk! Du kan inte styra över det och måste tillåta dig själv att vila ut, därför kroppen till slut brister och allting "bryter ut"....Speciellt inte då jag befinner mig på en förskola, jag är extremt känslig gentemot förkylningar, kan sitta en gubbe bredvid mig på bussen och då vet jag direkt att nästa vecka kommer näsan börja rinna och så är det bara! Men tack och lov finns det varmt vatten så man kan dricka te, nässpray och ja allt möjligt! Så ska försöka att inte oroa mig utan idag är soffan min!