Enda sedan jag själv var barn, har jag alltid haft ett intresse för barn, jag kunde själv som barn stå och peka och säga "bebis" trots att jag själv var bebis. Sedan kom musiken in i mitt liv. Men något som just barn och människor, vägde mer för mig! Jag är väldigt intresserad av barns sociala utvecklingar, det kognitiva, bakom kulisserna. Min dröm är att arbeta med barn med psykisk ohälsa. Läs om mitt simpla men komplicerade liv, vardagen för en engagerad student. Mitt mål, göra en bättre värld för vår framtid, barnen!

Detta är inget glottande inlägg!

Det är absolut inte det jag vill med detta. Jag är bara så glad att så många läst/läser min blogg och att ni uppskattar det jag skriver. Men det ska ju vara så mycket mer än så! Och det är det ju också! En blogg för mig handlar om att sprida olika känslor, både glädje och sorg...dela erfarenheter och upplevelser! Visst, utan läsare kanske en blogg inte är mycket och hämta i kistan, så alla läser behövs! Men jag tänker lite mer på dessa topbloggare som finns både i Sverige och i övriga världen... Det är ingenting jag strävar efter. Jag ska vara helt rak och ärlig, för det är en sådan person jag är. Topbloggarna intresserar mig inte för fem öre! Jag vill ha riktiga bloggare som skriver om riktiga saker och inte lever i en fejkvärld.Vi alla behöver få vara i centrum någon gång, vi alla behöver få en klapp på axeln eller att någon påpekar hur duktig man har varit, vi alla behöver höra att vi duger! För mig handlar bloggandet inte om att skylta min existens, det handlar om att ta in läsarna i olika sammanhang och det man har att dela med sig. Och vi alla har något att dela med oss! Det är det som gör hela bloggandet så attraktivt.